Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf
Sparfverts
roman.
livets makter äro oupplösligt förenade, det är den vishet i vilken Hall-
ström söker finna ro.
Den bildar också grunden för Gustaf Sparfverts roman (1903), där
Hallström mer allsidigt än någonsin förut utvecklar sin världsåskåd-
ning. Då Gustaf Sparfvert ligger för döden räddas han genom den
stora, varma känslan av medlidande hos den kvinna, som vårdar ho-
nom. »Namnet på det nya, det var gammalt och nött som alla namn,
medlidande hette det, men själv var det ett evigt flammande under,
°mätligare, djupare än allting annat, det rödaste hjärteblodet, där allt
st°rt hämtade liv, den enklaste, säkraste av all vishet. I den såg
hon klart sin väg och fann sin styrka igen. Det väsendet, som ho-
tades med förintelse, var intet främmande, nej, hennes eget var det,
sprunget ur samma djup, med samma faror och frågor omkring
SIg-s Upptagande en tanke, som han redan förutframställt i Flo-
rentinsk aftondröm (i Reseboken), låterhan henne känna, att döden
’eke är negativ förintelse, utan att den är något positivt, vars värde
Och art beror av vad människan gjort av sitt liv: »Den kan vara
st°r; det beror på, om man levat stort. När en ton håller upp, icke
Sant, den hörs rikare efteråt, i tystnaden, men utan tonen hade tyst-
naden varit tom. Så är det med döden, man måste bära någonting
ln i den.» Helena hyser icke kärlek till Gustaf Sparfvert, blott med-
känsla med honom, men han älskar henne. Och denna obesvarade
kärlek för honom från hans nirvanalängtan till livet. »Du talar så
hårt om lyckan, men du kan inte mena det. Det är bara ett miss-
brukat ord, du föraktar, kanske för att du är så nära tinget. Själva
begreppet, aldrig har jag sett det större och klarare än nu. Harmoni
ar det, harmoni mellan oss och världen, stor och överväldigande som den
tycks. Ett stolt behov är det som är nedlagt i vårt väsen, och utan det
hade vi inga gudar skapat och aldrig vuxit en tum.» Den försoning
Ried livet Hallströms nära själsfrände Gustaf Sparfvert vinner genom sin
klart seende resignation får sin karaktär ytterligare understruken genom
hans motsats till den gamle skandinavstudenten Heimdal, mannen som
Hvat och lever på illusioner. Redan tidigare hade Hallström ett par
ganger skildrat sådana den ihåliga studentidealismens företrädare som
Varnande exempel på verklighetsflyktens följder. Här har typen ytterli-
gare utvecklats under intryck av Ibsens Ulrik Brendel. Det Ibsenska
Sanningskravet och det Schopenhauerska medlidandet ha förenats i en
Var*dsåskådning, som icke längre förnekar livets värde utan bejakar det.
Gustaf Sparfverts roman var liksom Våren till sin form mer be-
traktelse och själsanalys än handling. Men året förut hade Hallström
1 Döda fallet diktat ett verk, där själva berättelsen — om Ragunda-
Döda fal-
let.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
