Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
416
och
har
han
nå-
människor. Han känner alla dagrar och belysningar där, alla de olika
timmarnas stämningar. Han skrev en gång en uppsats, som han kal-
lade En Stockholmskrönika från sekelskiftet, och hela hans verk, bör-
jande med Förvillelser, rymmes ur en synpunkt under denna beteck-
ning. I Martin Bircks ungdom lever det gamla Ladugårdslandet upp,
sådant det var då Hjalmar Söderberg växte upp där, i Den allvar-
samma leken har Arvid Stjärnbloms liv sina två egentliga centra på
Svenska Dagbladets redaktion, som tecknas med silhuetter av kända
medarbetare, och vid Johannes kyrkogård, över vars nakna trädskelett
han och Lydia se stjärnorna tända sig.
hans
hans
holm
det.
icke
Utanför Stockholm kommer
dikt mycket sällan, och då blott på flyktiga turistbesök. Men
Stockholm har också sin begränsning i tiden. Det är det Stock-
som håller på att växa upp till storstad eller just hunnit göra
Men det Stockholm, som snabbt utvecklas efter sekelskiftet, är
längre hans: »främmande irrar jag kring här i min barndoms
stad», skrev han redan året före världskrigets utbrott. Själv har
sökt sig ett nytt hem i Danmark, men hans dikt har icke funnit
got utan tystnat.
Martin Bircks ungdom är en självbiografisk utvecklingshistoria
en uppgörelse med tidstankarna och samhället, som till sin art
beröringspunkter med den föregående tidens bekännelseböcker, med
Röda rummet och Tjänstekvinnans son, med Erik Grane och Kode
prinsen, hur högt den än psykologiskt och konstnärligt står över de
två sistnämnda. Martin Birck tillägnar sig åttiotalets tankar och otro
och blir en främling i sitt hem, där hans moder gråter över hans för-
nekelse: »På detta sätt gick det till, att Martin trädde ut i livet utan
någon annan tro än den, att han skulle växa och åldras och dö som ett
träd på marken, liksom hans fäder före honom, och att den gröna
jorden, som han såg med sina ögon, var hans enda hem i världarna
och det enda rum, inom vilket det var honom givet att leva och
verka.» Men dessa tankar fyllde honom varken med lycka eller med
handlingslust. Och snart kom en tid med andra idéer, med natio-
nalism och mystik och religion, men den tiden var icke för honom.
Martin Birck stannade kvar i sin en gång vunna övertygelse. »Det
blåste andra vindar nu, vindar för vilka han helst drog upp kragen över
öronen, allt gick igen och alla lik tittade, men han ville inte se dem.9
Det är Hjalmar Söderbergs egen ståndpunkt. Men resonemangen
över idéerna höra till de konstnärligt svaga partierna i boken. Sa
mycket starkare äro de delar av vilka de inneslutas, berättelsen om
Martin Bircks barndom och berättelsen om hans kärlek. I den första
delen, Den gamla gatan, ger Söderberg en utomordentlig bild av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
