Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationella känslan, Fröding bevarade så länge hans sinne mäktade
hysa något intresse för omvärlden sin kärlek till åttiotalets frisinne,
°ch till och med Hjalmar Söderberg hade i all sin passivitet dock en
varm och uppriktig kärlek till sekelslutets radikala idéer. Men de
unga författarna syntes till en början i allmänhet oberörda av tidens
orosämnen, av de storpolitiska sammanstötningar som förebådade
världskriget likaväl som av den sociala nydaning som också den under
världskriget och efter detta kom att ge världen en ny gestalt. Ett
undantag fanns dock — det var Ossiannilsson. I hans diktning brusar
världsoron. Kritiken tog även med glädje fasta på just detta drag
hos honom. Levertin konstaterade i recensionen av Masker att för-
fattaren »är fullt och starkt genomströmmad av den moderna tidens
hv, han har temperament och oneklig formkänsla -— allt, som ihop
kan giva en diktartyp av länge saknad sort». Och då Böök i Ord
°ch Bild anmälde Hedningar, gav han sin uppsats en liknande slut-
kläm: »Entusiasmens eldslåga brinner hos honom sällsynt ren och
offerkrävande. Det betydde en ljusare framtid, om den uppväxande
ungdomen kunde föra mera av eldens renande element in i dagsstri-
derna.» Men Ossiannilsson fick icke omedelbart några efterföljare.
Då Böök »revolutions- och krigsåret 1905» för Ord och Bild skrev
en kort sammanfattande karakteristik av tidens svenska litteratur
(tryckt 1906), måste han fastslå, att den var nästan oberörd av tids-
händelserna: »Man kan tycka, att de stora och betydelsefulla ting,
som ske runt kring oss, och vilkas världshistoriska innebörd vi dunkelt
ana, lämna oss skäligen oberörda, det kan förefalla som om vi — av
Drist på översikt och av oförmåga att finna ut det sanna och väsent-
bga i det kaotiska virrvarr, som böljar kring oss som verklighet och
s°m tendenser — levde vårt gamla liv döva och oförstående. Det
ar som om våra barnbarn en gång förvånade skulle fråga oss: hur
kunde ni tänka så lugnt och känna så lamt, hur kunde ni ens andas
för oro och spänning i den stormluft av nöd och uppror och vilda
frågor, som brusade över era huvud?» Eöljande år säger Fogelqvist
1 en liknande överblick, att tidens unga svenska poeter i regeln äro
djupt antisociala: »varannan dikt är en Narkissossaga i fragment och
miniatyr». »Man kunde blott önska», tillägger han, »att suset av en
verklig fara och klangen av verklig bragd snart stänkte in i den
tempelstillhet, med vilken våra yngsta poeter omgärdat sin vackra
drivhustillvaro.» Ungefär samtidigt skrev också Erik Hedén, att man
en tid av samhällsstrid och samhällsstudium skulle väntat en litte-
ratur, som utredde och stred om samhälliga livsfrågor», men därav
vart intet: »Den nya riktningen, som bar framtidens baner, var tvärtom
li’lr I
u v
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
