Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■
mer subjektiv, mer avsiktligt skönhetsdyrkande än den äldre.» Den
unga generationen både i Uppsala och i Lund hade vuxit upp under
intryck av idéströmningar, som präglat nittiotalslitteraturen •— symbo-
lismen, nietzscheanismen, flanörfilosofien. Man hängde Böcklin, Stuck
och Klinger på väggarna och man diskuterade Baudelaire, Mallarmé,
Heredia, les parnassiens och Verlaine. I Lund var inflytandet också
från den nya tyska litteraturen starkt, åtminstone till en del väl be-
roende på den makt som den tyskt orienterade Bengt Lidforss utövade
över de unga. Dehmel, Bierbaum, Liliencron, Stefan George hörde
där till tidsgudarna, och då Ernst Norlind 1903 samlade verk av skånska
diktare och konstnärer i häftet Från Skåne hade han, enligt Öster-
ling, närmast den tyska tidskriften Pan som förebild.
Men då seklets första decennium nådde sitt slut var denna tids-
strömnings makt i huvudsak bruten. I Lidmans, Siwertz’ och Lud-
vig Nordströms verk ryckte samtiden in i det unga släktets prosa-
diktning.
Nittiotalets största insats hade skett i lyriken. Och den nya gene-
rationens bästa krafter framträdde också först i lyriken. Bo Bergman,
som 1903 gav ut sin första diktsamling, måste visserligen både med
hänsyn till åldern och till sin diktnings ton räknas till nittiotalet. Men
Ossiannilsson debuterade 1900 med Masker, Vilhelm Ekelund samma
år med Vårbris, Österling och Lidman 1904 med Preludier och Pasiphaé,
Siwertz 1905 med Gatans drömmar. Då Artur Möller 1906 gav ut anto-
logien Unga poeter, som upptog dikter av Ossiannilsson, Nils Wohlin,
Gustaf Ullman, Sigurd Agrell, Lidman, Österling och Siwertz, var
samlingen verkligen — så när som på att Vilhelm Ekelund icke velat
vara med — ganska representativ för det mest lovande det unga
släktet då tycktes ha att bjuda på. Man ser hos dessa författare hur
parnassdiktarnas slutna, begränsade sonett tävlar med symbolisternas
fria vers, hur hos de flesta själen i ödmjuk vördnad böjer sig för
eller i helig extas stiger upp till den översinnliga skönheten och hur
de i tro på det raffinerade artisteriets värde söka sinnrika, exklusiva
bilder och praktfulla ord. Men man kan också hos några av dem, hos
Ullman och hos Siwertz, finna en enkel, klar och koncis vederhäftig"
het, som kontrasterar mot de andras färgrika syner.
I prosan framträda de unga senare än i lyriken. Siwertz gav 19°^
ut Margot, Ludvig Nordström 1907 Fiskare och Gustaf Hellström
som dock redan tidigare publicerat några obetydliga ting — Kaos,
Elin Wägner 1908 Norrtullsligan och Ossiannilsson Barbarskogen,
Hjalmar Bergman 1909 Savonarola, Sven Lidman 1910 Stensborg och
Thure-Gabriel Silfverstååhl. Men under nittonhundratalets första ar
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
