Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade det synts som andra författare på detta område skulle taga led-
ningen. Henning Bergers förstlingsbok Därute hälsades 1901 som ett
stort löfte. I själva verket drev han den realistiska impressionismen,
som funnits redan hos Strindberg och Hjalmar Söderberg, ännu ett
steg längre än de hade gjort. Hans egentliga fält blev den ameri-
kanska storstaden med dess överväldigande syn- och hörselsensationer,
dess hast och jäkt och myller. I det nervöst uppdrivna tempot blev
han en föregångare till en senare tids i filmstil hållna, hetsade prosa-
rapsodier, där livets sammanhangslöshet och upprivenhet återspeglas.
Men han har också ett annat motiv, som han förmår skänka liv och
åskådlighet: det gamla Stockholm, hans och Helge Bendels barndoms
Stockholm, som han med sin för allt yttre känsliga blick virtuost
kallar fram i Drömlandet (1909). Men han var alltför obetydlig som
Personlighet och alltför fantasilös för att kunna skapa betydande konst,
°ch den begåvning han ägde kvävdes snart i hans massproduktion.
Andra av tidens löftesrika författare voro Henning von Melsted och
Gustaf Janson. Levertin och Böök enades om att Melsted var den
rikast begåvade bland de yngre prosaförfattarna omkring 1905. Han
hade allvar, psykologiskt intresse, blick för de sociala missförhållandena
och en viss förmåga att återge Stockholmslivet. Men i längden vi-
sade sig dock hans konstnärliga begåvning alltför svag. En något
annan författartyp representerades av Gustaf Janson. Liksom Melsted
stod han på naturalistisk grund, och i några av hans verk framträder
ett direkt inflytande från Zola. Men det som förskaffade flera av hans
Verk en stor framgång — Paradiset (1900), Abrahams offer (1901),
den roliga äventyrsromanen Costa Negra (1910) — var hans berättar-
gåva, som ryckte även den mindre litterära publiken med sig. Men
bade Berger och Melsted och Janson skötos snart åt sidan av de
Yngre. Det är Siwertz, Lidman, Ludvig Nordström och Hjalmar
Bergman som blivit förkrigstidens representativa prosaförfattare. Och
de skapa småningom den moderna svenska samhällsskildring, som
kritikerna de föregående åren förgäves efterlyst.
I den svenska kritikens historia avslutade Levertins död ett skede.
Hans plats som kritiker i Svenska Dagbladet och som kritisk auk-
toritet för allmänheten intogs av Fredrik Böök. Böök företräder i
mycket ett helt annat kritikerlynne. Han har sovrat och vrakat strän-
gare och hårdare än Levertin, han har kraftigt bekämpat dilettantismen
°ch esteticismen, han har visat sin friska glädje över den litteratur,
där verkligheten lever frodigt och starkt, och han har med kraft häv-
dat idéernas och de stora etiska spörsmålens centrala plats i littera-
turen. Vilken betydelse denna kritik haft för den svenska litteraturen
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
