Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldens morgonpsalm inspirerade slutdikten Livets andetag finner man
en bön om att från de ensamhetens och den rena konstens världar,
där han vandrat, föras till det verkliga, varma livet:
Låt mig vara god
bland de levande och ej blott
ensam och i lön!
Österlings verkliga genombrott kom dock först med Årets visor (1907)-
Den skånska realitet, som han under sin barndom och ungdom upp"
levat, men som skymts av ynglingaårens luftiga drömvärld, träder
nu i all sin fasta detaljrikedom enkel, anspråkslös och trohjärtad in
i hans dikt:
Rår jag väl för, att jag så ömt mig gläder
åt gårdens bakugn, som med kalkad buk
slår bukt på längan, och som, än i bruk,
ger bröd åt folket som åt folkets fäder,
och att jag röres av de rökar blå,
som ur dess rökfång svinga sig och yvas
av alla kubbar, som på härden klyvas?
Men den varma känsla, som vaknat hos honom, famnar icke endast
fädernebygden utan sträcker sig mot allt levande. Han hade talat om
att konsten och medlidandet voro hans ungdoms två stora poler. I
hans dikt uppenbarar sig dock först nu medlidandet i tydlig gestalt.
Det knyter honom till människorna, från vilka han levat fjärran.
Medlidandet och livskärleken smälta samman i den vackra bilden av
den havande kvinnan, som avtecknar sig mot havet. Det är något
tryggt jordbundet över dessa dikter, men det skimrar också ofta över
dem en spröd poetisk glans, tydligast i dikten om huldran:
En naken huldra gick här nyss förbi,
och ännu viskar vägens pil därom,
hon bar ej slånens blommor i sin famn,
och ändå blommar slånen, där hon kom,
hon nämnde ingen jordfödd älsklings namn,
och ändå ekar allt av het musik.
Han skapar också för dessa dikter sin egen form, en fjortonrading
som sonetten, men i sin friare rimflätning och sitt lugna jämna flöde
alldeles fri från dennas aristokratiska stelhet.
Skönhetsdyrkaren, som vandrade i de överjordiska hägringarnas
eteriska rymder, har i Årets visor förvandlats till en vanlig jordson.
Och den lugna förtrolighet med verkligheten han där vunnit bevarar
sedan hans diktning i stort sett som ett genomgående drag. Hade
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
