Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Mysteriet) eller »Men liksom trötta synder tunga, runda, — osläckligt
flammande pioner glöda» (Pionerna). Så bli Österlings första samlingar
i mycket ett typiskt uttryck för europeisk symbolism vid sekelskiftet,
något som också understrykes av Ernst Norlinds vignetter till dem.
Men hur starka än intrycken utifrån kunna vara äro dikterna dock icke
endast opersonliga lärospån. Där finnas icke djupa idéer, där finnes icke
nagon kärna av verkliga upplevelser, där finnes icke den hårda vilja,
som småningom gav Vilhelm Ekelunds skönhetsdyrkan dess individuella
Prägel, men där finnes mycket av charmen och glansen kring en dröm-
mande, blond, ung poet. Han låter sin själ vaggas av stämningarna
som komma drivande, av svårmodet och av skönhetslängtan. Och han
ger stämningarna uttryck i mjuka, musikaliska rytmer, som kommo
den beundrande samtiden att glömma bristen på djupare innehåll:
Liksom en våg på stigande själar lyftad,
hälften ur jubel klungen och hälften snyftad,
ut i rymderna går den klara sången.
Rytmen vaggar, rytmen sorlar och söver,
högt däröver
aningar susa tyst som i soluppgången.
(Hymnen.)
Aren efter Preludier voro för Österling reseår, då han såg Tyskland,
Italien och Paris, och särskilt de italienska intrycken omsattes av hans
*ätt inspirerade sinne i verser, som dock icke göra något synnerligt
djupt intryck. En större betydelse fingo dessa vandringsår därigenom
att de, som det så ofta går, läto honom allt starkare känna sam-
hörigheten med hembygden och gåvo honom en skarpare blick för
dess verklighet. Helt främmande för Österlings tidigaste diktsam-
hngar var den realistiska verklighetskänslan icke. Mitt ibland de
’deala skönhetssynerna och de vagt förtonande dagrarna i Offerkransar
finner man en så konkret bild som denna för hans återvunna känsla
av sommarstillheten :
Som när den långa dagen
ett tröskverk brummat
och ängslat bygden med sin dova id,
och ljudet plötsligt dör,
och andetagen
av guldsval kväll så trösteligt man hör,
som vore allt till evig tid förstummat.
(Återkomst.)
I Hälsningar bli de realistiska hembygdsskildringarna emellertid flera
~~ Martorn, Hamnsonetter, Slätten, Råkorna — och i den av Tegnérs
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
