Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gudinnor, stjärnor med namn av sällsam klang — och titlarna
äro ofta på latin, stundom på grekiska. Det är den lärda, publik-
föraktande symbolismens grannlåter. Omogenheten visar sig också
i alla de inflytanden av vilka skalden överväldigas. Själv synes han
främst vilja framträda
som en dyrkare av an-
tiken, men hans antik är
ytlig och icke intensivt
upplevd som Vilhelm
Ekelunds; den blir hos
Lidman blott en yttre
kostymering för känslor,
som snarare höra nutiden
eller kanske alla tider
’ till. Men också sam-
tidens dikt strömmar in
1 hans poem. Man hör
där tydlig återklang av
Heidenstam, Levertin och
Gripenberg, och man tyc-
ker sig även skymta Swin-
burne, franska parnass-
författare och kanske ock-
så någon gång Pierre
Louÿs’ dekadenta antik.
I den sista av dikt-
Sven Lidman.
Fotografi.
visserligen
tonerna, några ställen, som vittna om att Lid-
att övergå till nya områden. I dikten Makalös
ännu i Heidenstamska ord, den svenska stor-
samlingarna, i Elden och
altaret, finnas emellertid
V|d sidan av mycket, som
ännu bevarar de gamla
nian nu känt sig färdig
hyllar han,
hetstiden :
Det var ett folk, som i vårens tid
bar sommarns storhet och höstens glöd,
som växte starkt under storm och strid
och levde störst under svält och nöd.
I de två dikterna Marsyas och Apollon ställer han mot varandra
den vällustfyllda värld, i vilken hans diktning dittills levat, och den
ljusa, solstrålande värld, till vilken han längtar. Och i Ord i natten
457
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
