Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är först då Silfverstååhlarna med sin kärlek till landet och realiteterna
träda in i det ekonomiska livet, som detta verkligen blir en natio-
nell kraftutveckling.
Men allt detta, som är det positiva i Silfverstååhlarnas natur och
som Lidman också nu känner som grunden i sitt eget väsen, innebär
ett förnekande av den andliga atmosfär, som skapat hans ungdoms
lyrik. Han genomskådar det ihåliga i den modedyrkan av det stora,
fria livet, som berusat honom själv under ungdomsåren. I Stensborg
känner den fattige godsägaren Johan Silfverstååhl sig underligt för-
virrad i den kulturradikala Hernerska miljön: »Det finnes över huvud
taget ingenting, som dessa människor så förakta som brackor och
borgerliga tänkesätt. De predika alla personlig moral, känslans frihet
°ch hävdandet av de individuella kraven. Man måste leva sitt liv fullt
ut, är en fras som genom sin ständiga återkomst fäster sig i Johans
minne, och som han vänder i sin hjärna lika tafatt och osäkert, som
han en gång på en middag tog sin första kronärtskocka i handen.»
Och Lidman tillägger i Köpmän och krigare med en udd, som åt-
minstone snuddar vid hans eget tidigare lyriska jag: »Hon (Elsa Herner)
hade levat i ett övergångsskede av slapphet och upplösning — inom
en krets av människor som rikedomen frälst från alla livets små och
nyttiga bekymmer. Där hade erotiken teoretiskt satts i högsätet, där
hade gamla ogifta tanter och oerfarna gossar förenat sig i en evange-
lisk förkunnelse av »lidelsens» storhet, och kärleken förvandlats från
att vara hälsans sunda bröd och arbetets vila och belöning till
mätta och sysslolösa dagdrivares behov av nervstimulans och nya
retelser.»
I stället hävda hans romaner nya, stränga ideal. I Stensborg prö-
var Johan Silfverstååhl först på att frigöra sig från den konkreta verk-
ligheten genom att skriva en falsk växel, spela i Monte Carlo
och glömma den riktiga världen i kärleken till en demimondedam,
men han slutar med att upptäcka sitt eget väsens fasta urgrund och
gar tillbaka till jorden som bonden Johan Stål på Stensborg: »Allt är
skingrat, förändrat och nytt — endast ett är alltjämt kvar och väntar
troget Johan: arbetet och Stensborg.» Thure-Gabriel Silfverstååhl
förstår under trycket av 1905 års händelser att verket, handlingen är
hans väsens mål: »Han var ej född för ordens tidevarv, han var skapad
att leva i den rastlösa handlingens luft med livet som insats vid vil-
jornas spel.» Henrik Silfverstååhl i Köpmän och krigare fattar i
mdividualismens tidevarv betydelsen av arbetet för det hela och känslan
av samhörighet med forntid och framtid: »Under järnnätters vaka och
bitterhet hade hans ögon öppnats för vad en ensam människa är —
459
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
