Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han slutligen därhän att han ibland känner en inre frid: »Så kom där
även i hans fattiga liv stunder av den djupa och stilla undran, som
är själarnas vila och helg. Han kunde liksom lyfta sig över sitt öde,
se det under sig. Och minnet av den förunderliga frihet och lätthet,
han då kände, gav dagens vedermödor en mening, olyckan dess för-
soning.» Siwertz’ pessimism är emellertid icke blott en teoretisk över-
tygelse. Den genomtränger också hans känslor. Han ser på livets
offer med ett varmt, innerligt medlidande. Men vid sidan därav finnes
hos honom också en böjelse för kallt människoförakt; han vet att —
hur deterministiskt han än ibland ser på världen ■—■ det onda hos
människorna är något verkligt, som icke kan bortförklaras. De två
känslorna bilda en grund också för hans kommande diktning.
Bland Siwertz’ första novellsamlingar är De gamla den rikaste och
den mognaste. Över Mälarbröderna, dessa avlägsna fränder till Selma
Lagerlöfs kavaljerer, vilar det ett vackert skimmer av ålderdomens
höstklara, vemodigt resignerade poesi. I Räddningsbåten brytes ung-
domens friska renhet mot den gamle, förljugne skådespelarens förfall,
för vilket den enda försoningen finnes i döden. Och båda dessa be-
rättelser visa Siwertz’ yppersta landskapskonst, knuten vid Mälarens
och skärgårdens natur. Men i Räddningsbåten kommer det också
fram något nytt som icke funnits i hans tidigare diktning. Den talar
icke blott om hur skådespelaren Antonius Friis försvinner ur livet
utan också om hur den unge Bror mognar för livet. Därigenom får
den ett nära inre sammanhang med det följande skedet i Siwertz’
diktning.
Tyngdpunkten i Siwertz’ senare diktning ligger i de större berättel-
serna och romanerna, icke i novellerna, ehuru han flitigt fortsätter sin
novelldiktning och där visar samma säkra behärskning av formen som
tidigare. Mälarpirater (1911) är den första av dessa större berättelser.
Redan i hans äldre noveller, i Margot och i Hamn och hav, hade man
vid sidan av meditationen och drömmarna kunnat skönja en oro och
en äventyrshåg, som framför allt var knuten till sjön, och i Mälar-
pirater har denna sida av hans väsen tagit herraväldet. Det skedde
under påverkan av en ny filosofisk inställning; den Schopenhauerska
pessimismen hos Siwertz bröts av intrycken från Bergsons nya livs-
dyrkan. Våren 1907 lyssnade Siwertz, Österling och Landquist i
Paris till dennes förkunnelse, och småningom genomtränga hans idéer
åtminstone Siwertz’ och Landquists sinnen — samma år då Mälar-
pirater utkom publicerade Landquist en Bergsonessay i Ord och Bild.
Mälarpirater blir en bok om det friska, starka livet och om den raska,
fria viljan. Den utveckling till man, som i Räddningsbåten skymtat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
