Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“ *’ ■ •’ t 11
vid en grav. Beslut? Fattar man verkligen några beslut, ges det någon
fri vilja? Friheten kan ej bevisas. Men nuet kan inte heller bevisas,
framtiden kan ej bevisas. Och ändock är nuets ständiga rörelse in i
framtiden vår mest ofrånkomliga upplevelse. Du skall icke tro din tanke,
om den vill sätta krokben för din frihet. Intelligensen är som en läkare,
förstår allt utom hälsan. Sanningen måste bäras av vilja. Det är först
i beslutets höga luft, man ser klart och långt.» Där har han kon-
centrerat en mängd av Bergsons tankar •— man återfinner mycket av
Siwertz’ synpunkter nästan identiska i Landquists några år senare ut-
givna bok Det levande förflutna, där han i Bergsons anda företar en
uppgörelse med den Schopenhauerska pessimismen och där själva
titeln ju är ett pregnant uttryck för några av tankarna i Torsten
Gjörloffs filosofiska monolog. Visserligen stannar En flanör vid den
punkt, då Torsten Gjörloff upptäckt aktivitetens värld, och vi få icke
se hur han reder sig i den nya atmosfären. Men En flanör visar
även ur en annan synpunkt ett nytt drag hos Siwertz. Den är den
första av hans böcker, där det moderna samhällslivet ryckes in t
handlingen. Storstrejken bildar en fonddekoration, och typer och ge-
stalter ur nutidens Stockholmsliv, journalister och rika uppkomlingar,
korsa Torsten Gjörloffs väg. Han följer där Sven Lidman i spåren.
Och hur filosofisk grunden för hans bok än är, så har han dock för-
mått ge den ett verkligt liv. Torsten Gjörloff är en av de mest le-
vande människor Siwertz tecknat och hans bana har klara, säkra linjer.
En flanör utkom den första krigshösten; krigets verkningar pa
sinnena synas icke ännu där. Den följande romanen Eldens åter-
sken (1916) är däremot förlagd just till krigstidens Stockholm och griper
mitt in i dess liv med aktivister, ungsocialister, finländska frihets-
kämpar och hänsynslösa jobbare. Även den skildrar hur en åskå-
dande flanör omvändes till en handlande människa, hur känslan för
livets verklighet bryter igenom det likgiltiga skal som lagt sig över
själen. Lennart Ahlborn, den korrekte ämbetsmannen, närmar sig
aktivisterna och gör ett djärvt, fastän misslyckat försök att avslöja
en skurkaktig jobbare. Liksom Ibsen i På vidderne frestas han av
den stora fjällviddens isande och klara, från livet skilda rymd, esteti-
cismens och flanörfilosofiens symbol, men han övervinner frestelsen
och vänder åter ner till det verkliga livet, där synvidden är mindre,
men där känslorna äro äkta och ärliga. Men icke heller här få V1
vara med om mer än omvändelsen. Och Lennart Ahlborn är icke
lika levande som Torsten Gjörloff, bokens komposition icke heller
så säker som En flanörs. Siwertz’ novellsamlingar från dessa ar,
De stora barnen (1915) och Noveller (1918), visa även hur upP’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
