Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen han är av dessa samma ämnen, av frågorna om ansvaret och
viljan, av de friska äventyren och av personlighetens uppror mot den
stela, skematiska logikens välde över människans liv.
Torsten Gjörloff och Lennart Ahlborn stodo båda författaren myc-
ket nära, och deras utveckling återspeglade tydligen i mycket en
Siwertz’ egen inre självuppgörelse. Hans stora roman Selambs (1920)
har däremot en alldeles annan karaktär. Dess personer äro fullkom-
ligt fristående från hans eget jag. »Det finnes ingenting han —
konstnärn — behöver så som förakt», hade Siwertz skrivit i novellen
Kaktusblomman; denna gång ha föraktet och hatet verkligen inspire-
tat honom. Tidigare hade i allmänhet medkänslan segrat över de
ansatser till förakt för människornas massa, som funnos i hans
sinne. Krigsårens och efterkrigsårens iakttagelser av rovlystnaden
°ch penninghungern gävo det ny styrka. Och Selambs blir en skil-
dring av den renodlade egoismens olika typer. Syskonen Selamb
aga visserligen viljan och modet att handla, men de inspireras hos
dem icke av det verkliga, sunda, skapande livet utan av en steril,
torr egoism. Med utomordentlig klarhet och säkerhet visar Siwertz,
hur syskonens olika banor konsekvent utgå längs något diverge-
rande, men dock i stort sett åt samma håll riktade radier från den
gemensamma mittpunkten, det kalla, hårda hemmet med dess all
naturlig glädje förkvävande intryck. Han har tydligen i den psyko-
logiska teckningen tagit intryck av psykoanalysens idéer — han ta-
lar om Tords hemliga mindervärdighetskänsla och han skildrar hur
Hedvig aldrig kan frigöra sig från den ångest en erotisk scen hon i
barndomen sett skapat hos henne: »Ja, sannerligen, det var som om
hon haft sin fruktan under sin fot. Men hon kunde inte trampa ihjäl
den. Man trampar inte ihjäl en skugga. Den dödar man med ljus.»
Dessa Selambska rovdjur äro inställda i en samhällsmiljö som har-
monierar med dem — den renodlade, på penningarna och de mate-
riella njutningarna helt inriktade ofruktbara kapitalismens. Storstaden
griper med sina smutsiga, grå tentakler den gröna, frodiga lands-
’dyllen, de fina, moraliskt nogräknade människorna dödas eller drivas
1 landsflykt, den grova hänsynslösheten och det elementära vinstbe-
gäret, för vilka människoliv och heder intet betyda, gå härjande och
lorödande fram. Kallt och obarmhärtigt skildrar Siwertz denna värld
utan att ett ögonblick darra på handen. Selambs är otvivelaktigt
hans mest betydande konstverk, om man också kan känna en rent
Personlig förkärlek för andra av hans böcker, där även varmare käns-
lor komma fram. I Selambs skymtar Siwertz’ positiva ideal, hans
kärlek till kulturen, till det liv som bygger upp, blott flyktigt i bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
