Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män. Eller rättare sagt: det är dåligt bränsle under ångpannan. Det
ger inte styrfart. Skeppet blir vrak.» I ett vårfesttal i Uppsala 1929
prisade han som det bästa hos människan en stålfast vilja. Men också
de som ha viljan duka under. De bli större och värdefullare som per-
sonligheter, men målet nå de icke. Mor i Sutre sammanfattar det i några
kraftiga ord: »För det är så, att en går och ställer och ställer och stäl-
ler. Tills det blir granneligt bra till det bästa. Tycks. Och då vrider
fen ett lite halvslag på jorden. Och ja men om en hittar längre i
sin egen särk. Ens!» Och i själva viljan lurar motsägelsen, para-
doxen. »Men nu manifesterar sig detta, som jag kallar för den tredje
viljan», säger Leonard Loewen i Loewen-historier. »Så snart jag fått
fullt klart för mig, ätt det ur förståndets och känslans synpunkt är
bäst att gå — så stannar jag. Orsaken kan jag icke angiva, den är
mig främmande. Det är icke någon passiv oförmåga, det är en all-
deles bestämd vilja. Jag vill stanna, därför att jag inte vill.» Denna
tredje vilja, detta viljande därför att man inte vill, detta beroende av
oförklarliga impulser ur väsendets dunklaste, oåtkomligaste djup blir
något av det mest karakteristiska för Hjalmar Bergmans personer
Lika nyckfull som den slump är som styr världen, lika nyckfulla äro
de människor, som leva i den. Och något verkligt inre band mellan
dem finnes det icke. Per Hyltenius i Vi Bookar, Krokar och Rothår
1er ett leende stilla och brett och kyligt som det vita månskenet:
»Kanske blir ni en gång gammal som jag och får de gamles reli-
gion. Då förstår ni, att det goda man gör eller vill göra, det göres
■eke för tacket. En god handling kommer av en god vilja, en god
vilja finns endast i ett kallt och lugnt och hopplöst hjärta. När jag
var ute på resor, nu sist, slog mig en likhet. Som främlingar i främ-
mande land möta varandra, icke med varma känslor men beredvilliga
att hjälpa varandra, därför att allt är främmande och svårt, på samma
sätt böra vi människor hjälpa varandra utan glädje och hopp men i
vördnad för det stora, främmande, okända. Det finns endast ett evigt
°ch varaktigt band, som förenar oss människor, främlingskapet.»
Hjalmar Bergman har inga illusioner om människorna, och de flesta
av hans verk visa oss, hur människan slutligen tränger igenom den
illusionsbild hon skapat av sig själv till ett medvetande om sin sanna
Personlighet.
Men Hjalmar Bergman var ingen profet som gick ut för att för-
kunna en världsåskådning. Han ville dikta och berätta. Och ingen
annan svensk författare utom Selma Lagerlöf har kunnat skapat så
många och så olikartade levande människor — från krummelurer som
greve Roger Bernhusen de Sars till starka verklighetsgestalter som
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
