- Project Runeberg -  Människans inälfsmaskar /
35

(1900) [MARC] Author: Johan Erikson - Tema: Medicine, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sugmaskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUGMASKAR.
35
gen förvandlas först till en s. k. sporocyst, en säcklik
organism utan någon egentlig organisation. I
sporocysten uppstå flera andra säcklika kroppar, som blifva
redior, hvilka till skillnad från sporocysten äro
försedda med munöppning och tarm. Rediorna gifva
därefter, sedan de sprängt sporocystens vägg, upphof åt en
ny generation af redior och dessa åt cerkarior, hvilka
kunna betraktas som larver till den fullt utvecklade
masken. I deras inre kan följaktligen spåras tydliga
anlag till alla de blifvande organen. Dessutom hafva
cerkariorna ett långt och smalt svansbihang, med hvars
tillhjälp de röra sig och befria sig ur sitt fängelse.
Cerkarian för en tid ett fritt lif i vattnet och kryper därefter
upp på ett grässtrå, där den inkapslar sig, d. v. s. drager
ihop sig och omgifver sig med ett hårdnande slemhölje.
I detta skendödslika tillstånd förblifver den, tills grässtrået
förtäres, t. ex. af ett får, då den
väl inkommen i gallgången växer
ut till ett könsmoget djur, omdanas
till en lefverflundra*).
En annan hithörande i varma
klimat förekommande art är
Distomum hæmatobium, i synnerhet vanlig
hos egyptiska bönder. Masken är
skildkönad, men hanne och hona
lefva tillsammans, i det att den förre
med sin breda kropp bildar liksom
en ränna, i hvilken honan hvilar.
Det äkta paret eller rättare paren
lefva i portadern och därmed
kommunicerande blodkärl. Slutligen
börja de vandra mot blodströmmen
till blåsan och urinledarna, för att
i deras slemhinna afsätta sina ägg.
Häraf orsakas inflammationer och
blödningar i dessa ömtåliga organ,
som ofta sluta med urinförgiftning
af blodet.
&
Fig. 35. Hane och hona
af Distomum hæmatobium.
8 ggr förstorade.
*) Jmfr. för öfrigt Verdandis Småskrifter n:o 81, där maskens
utveckling utförligt beskrifves och afbildas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 6 21:26:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inalfsmask/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free