Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Från det rika Englands arbetsmarknader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bomullsarbetare i tider af handelsstockningar och landtarbetare — icke
eller blott nätt och jämt kunde förskaffa sig tillräckliga
mängder af de närande ämnen, som äro oundgängliga för
bibehållande af naturlig kroppsstyrka. Från 1822 till 1860
hade den engelska bomullsindustrin 20 års regelmässig
värksamhet och 19 års stockning samt från 1861 till 1879
sju års regelbunden utveckling och 12 års stockning och
tillbakagång. Härvid äro 1867, 1868 och 1869, då
sjättedelen af denna viktiga industris produktionskraft låg i träde,
räknade till de “regelbundna“, goda åren. Och stockning
på detta arbetsområde betydde — icke alltid nedsatta löner,
men städse arbetsbrist, minskad inkomst, umbäranden och
nöd för tiotusentals familjer... liksom fallet är med de
mindre ofta förekommande, men desto mer förödande “stora“
handels- och industristockningarna. Tyvärr tillåter mig ej
utrymmet ingå på några af de ytterst lärorika, men
hårresande enskiltheter, hvaraf den brittiska industrins historia
under de sex första årtiondena af detta århundrade vimla
— utan måste jag nu öfvergå till att nämna några ord
om närvarande förhållanden.
Jag kunde rada upp dussintals, från framstående, nu
lefvande engelska ekonomer och politiker utgående
yttranden såsom detta: “Det påstås ofta, men blott af djupt
okunniga, att en man alltid kan finna arbete i vårt land,
om han vill. Detta är en villfarelse. Det fins tusentals
fattiga män, som äro nära att svälta ihjäl, och som med
glädje skulle antaga arbete, om sådant funnes inom
räckhåll för dem“...; eller detta: “Det sakförbållande att det
skenbart ännu icke härskar någon nöd bland de högsta
lagren af våra arbetare, är blott ett bevis för denna
människoklass’ motvilja att göra sina umbäranden kända. Alla
offentliga redogörelser, som på senare tiden kommit under
allmänhetens ögon, häntyda på denna omständighet“...;
eller detta: “Som läkare i två stora Londonsjukhus, har
jag naturligtvis tillfälle iakttaga ett stort antal arbetare,
och jag vet alltför väl på grund af osvikliga bevis, att
många hufvudsakligen lida af ingenting annat än halfsvält,
att massan af förtviflad nöd är fasaväckande i London,
och jag är tvungen antaga att densamma tilltar på ett
oroande sätt“. Och på samma sätt som i London står det
till i alla engelska industristäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
