Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Från det rika Englands arbetsmarknader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är otvifvelaktigt att den bäst betalade engelska
arbetaren ännu har högre lön än någon annan i Europa.
De svåra tiderna ha dock skadat honom till den grad att
en statistiker anser det ovisst, om han kan köpa en
tiondel mer lifsförnödenheter nu än för 50 år sedan. Inom
de 11 bäst betalade yrkena ansågos 1886 lönerna vara
sjättedelen lägre än 1880 — och många vetenskapsmän
förklara att en någorlunda varaktig arbetareinkomst af
öfver 25 kr. i veckan numera är ganska sällsynt. Vigtigast
att iakttaga äro dock förhållandena bland de stora massorna
af “lägre arbetare“. Såsom vi af tidningarna veta är den
senaste upptäckten i engelskt stadselände det s. k.
“utsvettningssystemet“ — som dock alls ej är någon ny
upptäckt, utan af människovänner brännmärkts redan för femtio
år sedan! Detta arbetssystem består däri att t. ex. de
ofantliga affärshusen i beklädnadstillvärkningen förpakta ut
skrädderiarbetet åt mästare, som i sin ordning ofta äfven
förpakta ut arbetet åt fattiga småmästare, hvilka slutligen
låta eländigt betalade arbetare utföra värket. Af den
summa, som det ursprungliga stora affärshuset, hvilket är
den egentliga löngifvaren, betalar, utpressa (“utsvetta“)
sålunda en, två, stundom tre mellanhänder vinster, och
hvad som ändtligen blir kvar få de som utföra arbetet i
lön. 18 timmars arbetsdag är regel i östra Londons
“utsvettningshålor“, hvarest arbetarne ofta sitta så tätt
sammanpackade att de knapt kunna röra armarne, och hvarest
smuts, stank, förfall och armod öfvergå allt, hvad
inbillningen kan utmåla. Lönerna äro merändels så låga att
de icke tillåta arbetaren ersätta den kroppsliga afnötningen
under arbetet, hvarför tidig utslitning, sjunkande
själsförmögenheter, sjuklighet och för tidig död, utmärka dessa
olyckliga arbetare, “hvilkas lott blifvit armod och smuts,
hvilka ej känna lifvets glädje... och hvilkas tålmodiga
underkastelse är sagolik“, såsom fabriksinspektören för östra
London yttrade i sin senaste redogörelse.
Samma regeringstjänsteman anmärker att i inre
London utföres tre fjärdedelar af allt fabriksarbetet af kvinnor,
som, med undantag af vissa skickliga maskinsömmerskor,
alla äro uselt betalade och öfveransträngda. 2,70—5,40 kr.
äro vanliga veckolöner för handarbeterskor och t. o. m. i
sådana grenar som bokbinderi och plymtillvärkning äro
veckolöner som 10,80 kr. och 13,50 kr. de allra högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
