beklädnadsindustrin, samlar sig, i följd af modeväxlingarna, oerhörda massor arbete, som skall utföras på utomordentligt kort tid; följden blir för arbetarne fruktansvärd öfveransträngning — arbete dag och natt — under få veckor och sedan tvungen sysslolöshet för månader. I början af detta år (1888) företogs i London — hvarest dessa rader nedskrifvas — en uppskrifning af alla arbetslösa, som under fjorton dagar kunde af enskilde uppdrifvas eller frivilligt anmälde sig. Frukten häraf var namn och uppgifter på 17,000 arbetslösa män, af hvilkas förtjänst berodde nära 40,000 hustrur, barn o. s. v. Siffror, som allmänt ansågos komma under hälften af värkliga antalet. Det var 1,023 murare, 1,890 målare, 828 snickare, 713 bärare, 586 utkörare, 467 tjänare, 306 grofsmeder o. s. v. Ytterligare 1,976 tillhörde handelsståndet och andra sysselsättningar än handtvärk. 8,399 anmälde voro mellan 20 och 40 år. Någon råd för deras sysselsättande visste man ej — ej ens regeringen. — Enligt en af Londons styrelse tillsatt undersökningsnämds uppgifter, blifva dagligen 8,000 förtjänstsökande arbetare afvisade vid Londons dockportar. “Som de flesta af dessa äro gifta är det ej någon öfverdrift att påstå att 30,000 mänskliga varelser bero för sitt dagliga bröd på nycken eller välviljan hos de uppsyningsmän, som stå bakom kedjorna vid Londons dockportar.“ I Manchester, Liverpool, Sheffield, Birmingham, Leicester, Bristol, Newcastle och Leeds räknade arbetarföreningarne 1883 37,000 arbetslösa män samt 1885 59,000; d. v. s. i de nämda städerna ensamt omkring en fjärdedels million män, kvinnor och barn, och högst sannolikt många fler, för hvilka lifvet var en börda. Och det är att märka att i England kommo på hundra landtbor 292 stadsbor redan 1881, och att invandringen till städerna fortfar på ett sådant sätt, att sannolikt redan nu tre fjärdedelar af befolkningen hafva trängt i hop sig i städerna. Det kunde vara ännu mycket att tillägga om engelsk arbetarenöd. Invandringen af utländska fattighjon, som nedpressa lönerna; lärlingars massvisa användande i stället för fullt utbildade arbetare i vissa industrier, hvarigenom lönerna äfven tryckas; olycksfallen, som — trots fabrikslagar — vid ångdriften, järnvägarne och i grufvorna ännu kräfver tusentals offer årligen, allt detta kunde tarfva utförligare behandling. Om de kringvandrande jordarbetarnes