Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arbetsjournal vintern 1961-1962. Defence Colony 129-A, New Delhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitter vid skrivmaskinen och ser ut. Tre magra strövarkor huttrar
under peepulträdet. Soparflickan går förbi. Hennes röda sari slafsar
regntung om benen på henne. Två kulier springer med stora sjalar
virade över huvudet. Värden kommer ut på trappan. Han har
armérocken över axlarna. Han ser ut i regnet och går sedan åter in. Det
luktar chapatties.
Jag har svårt att arbeta. Det skyller jag på att elektriciteten stängts
av. Rummet ligger i mörker och det grå ljuset från fönstret är fruset
och tunt. Det är knappt jag ser tangenterna. Plötsligt går ljuset på
igen. Värmaren börjar skina röd mot mig. Sedan slocknar ljuset åter.
Hela tiden regnar det. Det kommer in vatten under dörren mot
balkongen. Jag rullar ihop den gröna mattan och skjuter fram den mot
dörren. Det blänker av vatten över stengolvet; en lång kil med vatten.
Nätet är överbelastat. Och man tar ju oss härnere i de mindre fina
kvarteren först. Korna har gått. Ute i soparkolonien söker man tända
sina cholas. Frän vit rök genom morgonregnet.
Funderar på diskussionerna med Kali sommaren 1950. Vi bodde i
Kaffatorp då, i södra Sverige. Vi talade Indien. Jag skulle ju resa på
hösten. Fast sedan fick jag inte ihop pengar den gången. Vi åt
surströmming och det påminde honom om Bengalen. Vi promenerade i
bokskogarna och hela tiden talade vi bara om Indien.
Han hade arbetat illegalt i Bengalen mot slutet av tjugotalet — han
vägrade säga om i Jugantar eller i Anushilan — men han hade varit en
bengalinationalist, en terrorist. Skrivit i den dåtida Swahinata och
fängslats i de stora svepen efter anfallet på arsenalen i Chittagong
1930. Så småningom hade han fått möjligheten att deporteras från
Indien till England och han hade inte varit hemma på tjugo år. Han
diskuterade terrorismen med mig. Han hade lämnat den. Han var
marxist numera sedan länge. Men han menade att man måste kunna
se terrorismen historiskt. Och han var inte helt överens med de
kommunistiska åsikterna om terrorismen. Han hade ju själv arbetat
som terrorist. Det var terroristerna som återgett det indiska folket sitt
självmedvetande. Det betydde något att folk hade fått se herrarna fly
som skrämda råttor.
Vi satt på stranden av Immeln och sommaren var fridfull och han
talade om splittringen och om delningen och de fruktansvärda
inbördes slaktningarna mellan hinduer och muslimer. Splittringen skulle
övervinnas, menade han.
I fjol träffades vi i Delhi. Vi drack te. Han var klädd i mörk kostym
och han var mycket brittisk. Han var på väg till Bengalen. Jag frågade
honom inte var han hörde hemma politiskt. Men han skriver i Blitz.
Nu skall han hit igen hör jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
