Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men de lever inte intellektuellt som Calcutta.
— Jag håller med om att Derozio var en stor personlighet, sade
Suraj, och det finns all orsak att hysa den djupaste respekt för
dero-zianerna. Deras integritet var stor och de höll ut i en svår kamp mot
reaktionen under långa år. Fast jag vill nog påpeka att det i stort sett
gick dem som det gick saint-simonisterna i Frankrike under samma
tid. De flyttade över från revolten ut i höga statliga ämbeten. I Indien
öppnades karriärerna med Charter Act år 1833 och många derozianer
blev frisinnade, europeiserade och omutliga ämbetsmän åt
kolonialmakten liksom många saint-simonister blev Ludvig Filips och
Napoleon III:s män. Det är det som utgör det verkliga problemet.
— I och för sig skulle jag när det gäller angreppen mot de studenter
som kom att kallas Unga Bengalen lägga tonvikten något annorlunda.
Då kring 1830 angreps dessa studenter dels för att de apade efter
feringis men dels också för att de övergått till ett heterodoxt och
icke-vediskt tänkande och då inte till de någorlunda accepterade
buddhis-tiska eller jainistiska systemen utan till det verkligt fördömda, den
materialistiska skolan; Charvaka. Detta är mycket viktigt för Indiens
framtid ty att då på 1830-talet den indiska materialismen åter
framträder är — med all respekt för Thomas Paine som jag högaktar — ett
tecken på att vår renässans verkligen var en renässans — ett
återfö-dande. Om folket skall segra i Indien måste vi också ta striden om vår
egen filosofiska tradition. Det är på den indiska folkliga
materialismens grund vi bryter såväl moksa som karma!
— Men det avgörande och det jag förutsätter att du håller med om
är att hela denna renässans — vare sig den var måttfull som
Rammohun Roys efterföljare eller radikal som Derozios Unga Bengalen —
ställde sig på britternas sida mot folket när det verkligen gällde. Deras
egna klassintressen styrde dem så som Rammohun Roys egna
klassintressen styrde in honom i det som kom att bli kommunalism.
— Ja, sade Santosh, detta är huvudfrågan. Det var dit jag ville
komma. Vår bengaliska renässans tog ställning mot bönderna. Men
för att förstå hur tragiskt detta var måste man hålla storheten hos
denna renässans i minnet. När britterna slog ner sepoyernas uppror år
1857 hade de hela denna bildade indiska elit med sig. Det står i
böckerna att det fanns undantag. Det brukar sägas att Hurish
Chunder Mukherjea var ett sådant undantag. Han skall i Hindoo
Patriot ha visat förståelse för de upproriska. Men nu när Benoy Ghose
låtit trycka om dessa artiklar i Hindoo Patriot från 1857 visar det sig att
Mukherjea stod helt på britternas sida. Så hade han också i deras
tjänst avancerat från kontorist med tjugofem rupier i månaden till
biträdande Assistant Military Auditor (militärrevisor) med fyrahun-
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
