Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Resa i gamla statens land I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var som Plutarchos skrev; de faktiska styrkeförhållandena var mot
honom:
Och detta var icke blott tomt skryt. Sandrakottos, som senare
blev konung, förärade nämligen Seleukos 500 elefanter och gjorde
med 600000 man ett härnadståg genom hela Indien för att
underlägga sig det.
Till Sandrakottos/Chandragupta återkommer jag. Alexanders tåg var
ju inte utan betydelse för Indien. Men den väg vi kör mat Rajgir är
handelsmännens och härförarnas gamla handelsväg. Här segrade
framsteg och despotins utvecklingsdugliga stat århundradet före
Alexander och Chandragupta och började utveckla det starka byråkratiska
samhälle som blivit ett indiskt föredöme.
Stora delar av den väldiga slätten kring Ganges var då ännu urskog.
Här och där gläntor med betesmarker och bebyggelse. Handelsvägen
mot nordväst gick genom otillgängliga och farliga marker men redan
hade de första marknadsplatserna där järnet från öster lastades om på
vägen västerut tagit språnget från by till köpstad och silvermynten
höll exakt vikt och lödighet. Fria jägarfolk hotade ännu de bofastas
bygder och vägar och köpstäder från sina urskogar men
bosättningarna växte, handeln tilltog och slättlandet började bli känt som
rikt.
Det hade gått ett årtusende sedan de ariska stammarna brutit in
över Indusdalen och femflodslandet. De hade "befriat floderna" från
de demoniska barriärer som tvungit vattnet till stillhet och
översvämmat markerna. Indusdalens utvecklade bevattningsjordbruk gick
under när de ariska krigarna i Indras namn rev fördämningarna så
"stenarna rullade undan som vagnshjul" och vattnet flödade fritt och
drog sig undan från stora, goda betesmarker åt ariernas hjordar.
Barbariet segrade över kulturen.
När de invandrande stammarna med sina hästdragna stridsvagnar
och sina oxforor och sina sjungande sjamaner och dundrande
himmelsgudar tog sitt nya land i besittning drogs gränsen mellan fria män
och underkuvade infödingar; mellan arya och sudra. De fria som
kämpade, sjöng, offrade och rådslog och de underkuvade som
arbetade. Fast länge förblev samhället så outvecklat att sudras inte ens
kunde kallas slavar.
Men allteftersom de ariska stammarna trängde vidare österut
omvandlades deras förhållanden. Av blodsbanden var inte mycket kvar.
De ariska krigarna hade aldrig tillåtit sudras att beblanda sig med
ariska kvinnor; men själva kunde de avla barn med tillgängliga
kvinnor. Dock växte nu nya grupper inom stammarna och kastväsendets
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
