Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finger för att rädda dem. Den förenade skaran intågade sedan i
staden, pöbeln slöt sig till den och plundrade såväl banken, som
alla rikare bodar och hus ... Blixtsnabbt spridde sig rörelsen
kring landet. Adeln kallade sina underhafvande till vapen; sepoys
reste sig öfverallt, der de europeiske trupperne voro få eller svage,
och snart upprepades blodscenerne i Delhi längs hela
Gangesda-len. Ett verkligt raseri tycks ha gripit soldaterne. Officerare,
hvilka fört dem i striden och hvilka de högt värderade, nedstöttes
dock utan barmhertighet; lösen var "död åt alla hvita". Att
upprepa de ställen der upprorsfanan höjdes, vore att uppräkna
norra Indiens olika militärstationer.
När nyheten om resningen nådde ut i byarna började bönderna
plundra penningutlånarna, bränna deras böcker och jaga iväg dem.
Detsamma skedde med de brittiska skatteindrivarna. Detta folkliga
uppror mot överheten var inte planerat. Men sepoyerna rekryterades
inte längre som förr blott ur de bättre familjerna. Nu kom de från
lägre bondeskikt. Ofta tog sig böndernas resning uttryck i
fattigböndernas förbund med de gamla traditionella herrarna mot de nya
klasser som vuxit upp under brittiskt beskydd.
Mot de brittiska trupperna visade bönderna aktiv fiendskap eller
tyst ovilja allt efter styrkeförhållandena. Där britterna var svaga blev
de ihjälslagna eller bortdrivna och endast där de var starka blev de
surmulet åtlydda.
Men när den brittiska administrationen på detta sätt föll samman
sommaren 1857 då bröt på landsbygden:
våld och anarki ut med en förvånande plötslighet ... en stor
rörelse växte fram inifrån och slog upp på landsbygdens
samhällsyta och för en tid försvann snabbt varje spår av brittiskt
välde från jorden ... Ett par dagar räckte för att sopa undan lag
och ordning och åstadkomma en revolution av egendomen som
förbluffade även dem som bäst kände folkets karaktär och
sinnelag. "Jag kunde aldrig ha trott", skrev Mr. Tucker den 13, "att så
fort regeringens hand togs bort skulle det bli en så plötslig resning
bland arrendatorerna för att plundra varandra och de
vägfa-rande. Alla stora jordägare och inköpare har paralyserats och
fördrivits, deras agenter har ofta mördats och deras egendom
förstörts." För att hejda denna nya fara, som hotade att bli
jättelik, överväldigande, oemotståndlig, tvangs vårt folk nu sätta
in all sin kraft. (John William Kaye, A History of the Sepoy War in
India 1857-1858, vol. II, s. 234-235.)
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
