Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden i färd med att ta sin plats i det nya storborgerliga Europa som
höll på att skapas. Den indiska resningen kom att fungera som en
vattendelare för gårdagens liberaler och demokrater. Italien stod inför
sin nationella ening. Men hur? Ledd av vilka? Aristokraterna och
storbourgeoisien i förbund med — och intrigerande mot — makterna
eller småfolket; republikanerna från 1848.
Det fanns två riktningar i den nationella rörelsen. De "moderata",
Cavour och hans män. Han stödde England och Frankrike i
Krimkriget men avtalade sedan med Ryssland om att lämna tsarens flotta en
hamn i Villafranca. Han förberedde befrielsen från Österrike som ett
franskt krig med Englands goda minne.
Den andra riktningen var "demokraterna", Mazzinis folk. De var
republikaner. De stödde sig på städernas småbourgeoisie, hantverkare
och småhandlare och intellektuella. De var revolutionära. Deras mål
var den demokratiska republiken. Moderaterna var rädda för varje
folklig rörelse. De stödde sig på kungahus, främmande makter och
stående härar. Men båda riktningarna talade om befrielse och
nationell ening.
Alltså skriver moderaternas Joseph Massari i Rivista Contemporanea i
Turin juli 1857:
Alltför många människor förlorar synen på raser och geografi och
inbillar sig att den indiska revolten är ett försök till
självständighet och ett tecken på en längtan att bilda en indisk nation. Men
de som kan tänka och inse det verkliga förhållandet faller inte i en
så grov falla. Sepoyernas uppror är enbart ett militärt myteri
underblåst av brahminernas religiösa fanatism, någon längtan
efter frihet och självständighet har ingenting med detta att göra.
De revolutionära demokraterna däremot bedömde vad som skedde i
Indien inte från stormännens utan från småfolkets (för att tala i tidens
språk) positioner. Italia del Popolo i Genua tog från början (8 juli 1857)
ställning för resningen:
Detta olyckliga folks första stora befrielseförsök
och den 15 september 1857 formulerar tidningen en politisk tanke som
visar hur klarsynt denna europeiska småfolksrevolutionära borgerliga
demokrati kunde vara:
Hur snabbt eller hur sakta, hur fullständigt eller hur styckevis det
brittiska imperiet än återställes i Indien så kommer det för evigt
att stå fastslaget att det förhållandet att Revolutionen visat sig
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
