Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muppaiyur brändes hus och spannmålslager. De flesta hus i
Venniyur by blev också brända. Tre hundra kalam ris
plundrades och resten brändes. Fält som tillhörde Karmegam som är i
Burma plundrades och brändes. Hans kreatur sköts; fem kvinnor
i denna by fick också lida fruktansvärt i polisens händer och blev
skändade. I Athangudi by bands en man av velu thevar-kast med
två av pallakast (kastlösa), de blev slagna i huvudet med skor och
polisen tvang dem att dricka urin (India ravaged, January 1943,
utan tryckort, s. 94—95).
Det var ett kort citat ur en lång berättelse. Boken blev naturligtvis
omedelbart förbjuden. Kriget för demokratien pågick som bäst och
den brittiska polisen sökte spåra upp vilka som förövat
yttrandefrihetsbrottet att berätta om hur britterna förde detta krig i Indien. Det
var som Lala Lajpat Raj skrev i sin år 1915 förbjudna skrift om den
politiska situationen i Indien:
... den högsta brittiska domstolen förklarade att det var uppror
att publicera sådana historiska sanningar som på något sätt
kunde föranleda indierna att tänka nedsättande om
engelsmännen. På samma sätt är det otänkbart för någon indier i Indien att
försöka visa genom belägg eller resonemang att de uttalanden
som brittiska historiker gjort om Myteriet av år 1857 eller om
myteristernas uppträdande är oriktiga. Varje försök att försvara
upprorsmännen eller att tala med beundran om deras handlingar
eller ursäktande om de anklagelser som fördomsfulla historiker
tillvitat dem skulle kunna ställa upphovsmannen inför rätta och
vara grund för en dödsdom eller livstid förvisning. I Indien är det
i det närmaste omöjligt för en indier att utföra någon forskning
om den brittiska administrationen då detta lätt leder till att
regeringen utsätts för förakt eller hat.
Denna brittiska statsapparat som bryter ut i terroristiska blodsorgier
mot folket så snart den upplever sig — och sin skatteindrivning —
hotad förändras dock på ett sätt från 1857 över 1919 till 1942. Alltfler
indier når allt högre poster. 1942 utövas terrorn mot det indiska folket
till stora delar av indiska statstjänstemän i brittisk tjänst.
Det statliga beteendet är inte speciellt brittiskt. Det kunde lika
gärna vara tyskt eller japanskt eller ryskt eller italienskt eller franskt.
Anders Ehnmark beskrev i sin bok om Italien — Palatset — vad som
där hände 1860. Bönderna i söder hade rest sig. De trodde på Italien
och friheten. Men moderaterna i norr vill ena Italien och upprätta sin
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
