Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stat till egendomens försvar. De vill att bönderna skall fortsätta betala
skatt och arrende:
Turin sänder armé efter armé, slutligen ett par hundra tusen man
för att slå ned bönderna ... I Turin talar man om att göra som
engelsmännen i Indien. Engelsmännen har just krossat
sepoy-upproret. De har använt intressanta metoder. Turin betraktar
Syditalien som London betraktar Indien. (S. 49.)
För att förstå hur denna av britterna uppbyggda statsapparat som
dansade in det nya året på andra sidan dörren egentligen fungerar kan
vi titta på skjutandet i Barahiya i Monghyrdistriktet här i Bihar den 1
september 1977. Då dog fyra personer.
Den 31 augusti rövade två ökända slagskämpar bort en skolpojke i
Barahiya för att utnyttja honom homosexuellt. Detta anmäldes
omedelbart till polisen. När de två slagskämparna hörde talas om
anmälan begav de sig till skolan och pryglade några elever och några
medlemmar av skolledningen. Det gjordes ny anmälan till polisen.
Vakthavande officer var ovillig att ta upp frågan men då
uppståndelsen började bli allmän gick han och en havildar — en bypolis — till
skolan. Där anklagades polisen för att skydda de två ökända
slagskämparna. Det uppstod bråk mellan polisen och eleverna.
På kvällen samlades elever, lärare, medlemmar av skolledningen
och andra medborgare och beslöt ordna en demonstration nästa dag
för att tvinga polisen att ingripa mot de två som rövat bort pojken.
Befolkningen i Barahiya menade att ett polisingripande var
nödvändigt då de två terroriserade bygden och dagligen begick våldtäkter,
mord, rån och utövade utpressning.
Men de två slagskämparna hade inte bara goda förbindelser med
polisen. De hade också nära kontakter med en medlem av
delstatsregeringen i Bihar. Han var socialist men hade efter ett valnederlag
1952 ingått förbund med de två slagskämparna och deras band för att
de under valen skulle fungera som hans väpnade styrkor och genom
att erövra vallokalerna och fylla valurnorna med hans sedlar säkra
honom hans plats. I gengäld fick de olika förmåner. Man sade bland
annat att de hade fatt rätt att ta upp broavgift vid Haroharbron. För
detta hade de betalat blott 117 000 rupier under det att tullen där var
så lönsam att entreprenörerna tidigare betalat 300 000 till 400 000 för
rätten.
När nu folk samlades utanför polisstationen och skrek och skränade
var det några som kastade sten mot byggnaden. Poliserna som låg i
skyttevärn beordrades då av havildaren att ge eld. Mellan sjuttio och
åttio skott sköts. Fyra personer stupade och två personer blev skadade
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
