Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde placeras i ledande stadiga befattningar. Sådant hände ju i Kina
också kring kaderskolorna. Men några arbetade verkligen med
grisarna och med gödseln och lärde sig hur maten kommer till. Sedan
dog Mao och det var som om en fördämning brustit och nu forsade de
intellektuella av alla slag tillbaka till städerna och blev arbetslösa
intellektuella och de beklagade sig. De talade om hur hemskt det varit.
De hade förspillt flera långa år på landet. En hade till och med fått
vakta kor. Till slut, sade Gun, när jag blev förbannad över att höra
dem tala på det sättet och sade att jag minsann var av småbrukarsläkt
från Tornedalen och hade gått vall med kor och fatt lära mig arbeta
och inte kunde förstå vad de klagade över då blev de helt blanka i
ögonen. Fast en tolk som hört mig kom upp på rummet sedan och
sade att han också var från landet. Hans far hade svultit ihjäl och hans
mor var fattigbonde och han förstod vad jag menade och han bar Mao
i sitt hjärta och var glad över att jag sagt att man inte mådde illa av att
arbeta i jordbruk.
— Det är klart att Kina behöver sina intellektuella och behöver
använda dem i städerna och att industriuppbygget kräver att man
satsar på teknik och utbildning. Men det är lika klart att Mao
misslyckades i sitt försök att brygga över den väldiga klyftan mellan
stadsintellektuella och medelklass å ena sidan och
fattigbondemillio-nerna å andra. Han lyckades inte ens få de intellektuella att
omvandlas så som han själv beskrev att han omvandlade sig till att inte
skämmas för att bära folkskit och bli svart^om händerna.
— Vad är det Pol Pot gjorde som var så oförlåtligt? Var det
dödandet? Så kan det tyckas. Men så är det inte. De berättelserna är
rätt ovederhäftiga. Nog dödades det som i alla krig och revolutioner
men inte särskilt och ovanligt mycket. Däremot fick alla stadsbor
lämna städerna. Alla skulle arbeta med jordbruk. På det sättet skulle
folket överleva. Sedan skulle man fa ett risöverskott och kunna sälja
det och köpa in industrier och bygga upp landet. Det låter ganska
förnuftigt. Men det var just detta att Pol Pot skickade ut stadsbor på
landet som alla fann så upprörande. På landet! Arbeta med händerna!
Bli smutsig! Och våra tidningar fylldes med skildringar av hur hemskt
det var. Hur lång arbetsdagen var. Ty det var precis som Akbar sagt
den gången... grinden hade öppnats. Plötsligt fick stadsborna leva så
som nittio procent av befolkningen levat hela tiden. Så som den stora
majoriteten i världen lever.
— Minns du när vi var nere i Köln våren 1979 och träffade de
revolutionära vännerna från Berlin? De som varit så revolutionära att
ingenting var stålhårt och revolutionärt nog för dem. Nu hade de
lämnat allt politiskt och talade om husockupationer och kärnkrafts-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
