Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstånd. Ty Pol Pot hade varit alltför mycket. Och det som varit för
mycket hade varit att han drivit ut alla att arbeta i jordbruket. Det var
det oförlåtliga. Hela deras stålhårda revoluzzertid var bara vanlig
medelklassfantasi. De hade lika gärna kunnat hålla på med
parapsykologi eller vegetoterapi eller högre filateli. Och är det annorlunda
här? Skulle den här medelklassen vara annorlunda än vad sådana
varit ända sedan Chandraguptas tid? Mot feodalherrar och
utlänningar kan de använda sig av folket men när jämlikhet hotar och det blir
risk för att det där folket som lever som grisar i sina stior verkligen
skall ta sig upp och vilja dela världen lite mer lika då blir man beredd
till vad som helst. Då kommer det att visa sig var den verkliga
solidariteten finns. Man går solidariskt samman för att hålla nere
folkodjuret.
— Men så skall man väl inte säga högt. Och Hitler var ju värre än
Weimarrepubliken och Indira Gandhis undantagsp^riod var värre än
när det inte var undantagstillstånd så man far väl hoppas de kan hålla
ihop för att hindra Indira från nya undantagslagar. Det var ju bättre
för tyskarna att gå arbetslösa i ett orättvist Weimartyskland än att bli
döda under Hitler.
I den gråkalla morgonen ber de troende vid bodhi-trädet. Det
heliga pipalträd under vilket Siddharta Gotama skall ha nått insikt för
tjugofem sekler sedan. Det hänger bönetrasor i luftrötterna och en
nepalesisk pilgrim lägger sitt bönebräde på plats och bereder sig att
be. Några amerikaner eller nordeuropéer syns ännu inte till. Av
långväga besökare blott ett japanskt sällskap.
Bodhi-trädet ser gammalt och lite murket ut. Under detta heliga
pipalträd skall han alltså ha suttit för tvåtusenfemhundra år sedan.
Men pipalträdet är inget långlivat träd; det kan inte bli tvåtusenårigt
som vårt nordeuropeiska heliga träd, eken. Detta träd i Bodhgaya är
nu exakt nittiotre år på det nittiofjärde. Det träd som slutgiltigt blåste
omkull och dog år 1876 var gammalt och murket när Cunningham såg
det år 1862 och Buchanan bedömde det som ett hundraårigt träd i full
vigör år 1818. Om träd följt på träd bör detta träd med bönetrasor i
luftrötterna nog vara sjutton pipalgenerationer från det heliga
bodhi-träd under vilket Siddharta Gotama nådde insikt och blev Buddha.
Om Siddharta varit en profet eller frälsare i den judiskt-kristna
traditionen skulle kring detta uppstått problem och förklaringar. De
troende skulle ständigt fa försvara sig — som de fatt försvara den
idisslande haren i Tredje Mosebok. Det skulle skett med det heliga
pipalträdet som skett med Veronikas svetteduk och Kristi svepning.
Med jämna mellanrum skulle vi i pressen kunna läsa att en känd
amerikansk biolog med spektralanalys av cellvävnad fastställt att
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
