Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådsförsamlingar, där styrkeförhållandena i äldre tid växlat
mellan de jordägande bönderna och i huvudsak parasiterande
grupper (brahmaner, militära ledare) ... Någon utbyggd statsapparat
med byråkratiska funktioner, som skulle kunna åstadkomma en
central planering av bevattningen, existerade inte i detta område.
Erik af Edholm påpekar att det fanns undantag i den betydelsen att
det gjordes punktinsatser med stora fördämningar och man allmänt
sökte stöda bevattningsjordbruket. Men — som han visar i sin
undersökning — samtidigt som kolonialtiden innebar högt skatteuttag av
bönderna och bristande möjlighet till underhåll av
bevattningssystemet med upprepade hungersnöder till följd
innebar kolonialtiden från 1800-talets mitt en utveckling av
flodbevattningssystemen genom stora dammanläggningar och
regleringsprojekt. Så skapades t. ex. "det nya deltat" (Erik af Edholm,
Vatten och makt3 Stockholm 1977).
Här ger Edholm en verkligt brukbar nyckel! Britterna byggde faktiskt
väldiga bevattningsanläggningar. De dämde upp hela Indus.
Följderna har inte låtit vänta på sig. I Khairpur är jorden så vattendränkt av
stigande grundvatten att muslimerna inte kan begrava sina döda
längre. Under hettan stiger grundvattnet upp mot ytan av
kapillärkraften och avdunstar ... och lämnar jordens salter efter sig som vitt
och sterilt ytlager. Runtom i det Punjab genom vilket Gun och jag
körde ner i Indien 1958 var översvämningskatastrofen ett faktum.
Britternas bevattningskanaler skar tvärsöver den naturliga
avrinningen med tunga murar och betongvallar. På nätterna gaddade sig
bönderna samman för att spränga kanalerna och fa bort vattnet från
byns åkrar. Det finns ett maktens bevattningssystem som har likheter
med det som förekommer hos Marx 1853. Det kan upprättas när ett
starkt statligt förtryck slagit sönder och krossat bondemotstånd.
Mo-gulerna försökte bygga upp ett sådant — även om med bättre teknik
än britterna som blott tog hänsyn till snabb profit och inte till
långsiktig jordanvändning. Britterna fullföljde detta kanalbygge med en
rovdrift på jordbruksmarken. Hur detta gick till och vilka de ekonomiska
resonemangen var klargjordes år 1853 — samma år som det då Engels
och Marx korresponderade om bevattningstekniken — av den förre
redaktören för The Ceylon Examiner vilken till sin beskrivning av The
three Presidencies of India lånade uppgifter från Calcutta Review om
kanal-bygget i nordväst:
Nästan fyrtio år har förflutit sedan den brittiska regeringens
uppmärksamhet på allvar fastes på återställandet av sina mu-
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
