Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att möjliggöra de högres njutning. Fem eller sex generationer
senare hade Vatsyayana i Kamasutra utbildat läran om hur den som
gjort sig rik genom att ta emot religiösa gåvor eller genom krig eller
genom handel skulle kunna avnjuta de kvinnor som stod till buds.
Seden att herrens kvinnor brändes på hans dödsbål som verkligen
tillhörde det ålderdomligt förflutna började åter försvaras av
lagskrivare och uttolkare. Det första minnesmärket över en sati, en
änkebränning, finns i Eran i Madhya Pradesh. Det är från år 510.
Nu upplöses och faller också buddhismen. I nästan tusen år var den
i någon form samhällets dominerande ideologi men de kinesiska
resenärerna kan rapportera om hur religionen håller på att sjunka undan.
Klostret i Nalanda var sken. Dess munkar och lärde var uppdelade i
grader och de rika klostren hade blivit länsherrar. Men den nya
ekonomin kunde inte bära det stora religiösa etablissementet längre.
Kineserna noterade att man i Indien inte brukade mycket mynt. Man
idkade byteshandel. Hela det buddhistiska klosterväsendet som
byggts upp under kejsardömet och som levat vidare som självständiga
stora länsherrebesittningar fick svårigheter att försörja sig. Samtidigt
som kungarnas härar vandrade genom länderna och tärde på
resurserna låg de nya feodalklasserna i strid med klostren. Buddhismen
hade blivit olönsam och dess tid var ute; gudarna tågade in.
Det gamla varnasystemet med de fyra färgerna utvecklades till ett
strikt kastsystem med ärftliga samhällsroller. Det var nu under dessa
århundraden som den indiska byn började fa sin traditionella feodala
form. De invecklade kastreglerna säkrade samhället mot revolter och
uppror. Oberörbarheten omgärdades med väldiga renhetsceremonier.
Fattigdom var oren. Samtidigt omvandlades hela överbyggnaden. De
gamla folkliga fruktbarhetsmyterna förenades med de nytillträdande
gudarna. Lingam och yoni blev religiösa symboler av accepterad
form. I stället för de stora klostren var den lokale brahminen den som
förmedlade kontakten med det övernaturliga. Han reglerade också
åkerbruket och bestämde över tiden för sådd och plöjning i enlighet
med sina astrologiskt/astronomiska kunskaper. Inte längre offrades
djuren till gudarna som på vedatiden, inte heller genomfördes stora
ceremonier som i buddhismens kloster. Hängivenheten, bhakti, och
den enskildes stöd åt brahminerna var en billigare och mer
anpassningsbar form för religionsutövande.
Nu byggdes tempel över hela Indien. Härskarna anammade de
nyupptäckta gudarna i deras olika uppenbarelser. Buddha blev till en
av Vishnus avatarer. Siddharta Gotama eller stamfolkens svarta
Krishna, alla smältes in i det nya gudaväldet. Kring sexhundratalet
blev det hinduiska Indien till. Det var när kalifen Umars general gör
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
