Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin raid mot Indien år 644 som Indien lämnar sin forntid bakom sig
och går in i sin medeltid; feodalismen hade segrat och det hade gått
hundra år sedan den siste Guptakejsåren tynat ut ur historien; det
sista försöket att upprätta ett välde av gammalt slag gick om intet med
Harsa-vardhanas död 647. Det feodala Indiens politiska karta blir
skiftande och föränderlig med riken och stater och kungar i ständigt
skiftande allianser så som det feodala Västeuropas karta.
Visst skiljer det mellan europeisk och indisk feodalism. Men inte så
mycket. Kungarna förlänade byar och hela distrikt och den som tagit
länet kunde själv beskatta och själv administrera — men han var
skyldig att bistå sin herre med trupper och pengar. Kungens trupper
bestod av vasallernas uppbåd. Från Guptaperioden och framåt hade
livegenskapen utvecklats i den specifikt indiska form den ännu
bibehåller över stora delar av landet. Jordherren hade inte bara ekonomisk
makt över sina bybor; han hade den sedvanerätt med vilken han
kunde bestraffa och döma. Vägen upp ur eländet var inte mycket
längre i Indien än den var för en villain i Frankrike. Större lugn rådde
heller inte i de indiska byarna. Hela samhället vilade där — liksom i
Europa under samma tid — på fattigböndernas och hantverkarnas
hårda arbete. Deras anletes svett blev till städer och tempel och
kungliga fälttåg och herrskapsliv. Till litteratur och musik och religion
med för den delen. Det orena och svettiga och illaluktande (man bör
undvika kroppsrörelse och undvika att vistas ute i hettan om man är
gentleman på det att man inte börjar lukta illa och svett, som
Vat-syayana påpekade) folket kunde hållas nere blott genom seder och
gudar och fysiskt våld. Det indiska kastsystemet visade sig något
effektivare än det europeiska försöket att ideologisera samhället
genom att beskriva ståndens funktion. Men om folket slapp loss slogs
herrarna ihjäl där som här.
Men Asokas försök att skapa en maktens stat hade inte glömts bort.
På sina slott satt herrarna; de studerade svekets och spionagets väg till
stor makt. Dock, ur de feodalt splittrade besittningar de ärvt eller
erövrat kunde de inte samla den kraft som behövdes för att svinga sig
upp till ett välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
