Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Vägen från Sasaram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälp sultanerna kunde se — och därmed manipulera — samhället
runt sig kom från muslimsk tradition (som i sig upptagit såväl persisk
och romersk som arabisk och turkisk statslära) och dels från den
tradition som levat kvar från Mauryarikets tid och Kautilyas
Artashastra. Den indiska byn bar fortfarande spår av de brutalt grundliga
reformer som Chandragupta, Bimbisara och Asoka låtit genomföra.
Dessa reformer hade sprängts upp av sina inre motsättningar och
bildat grunden för den kastridna feodala indiska byn men mycket nog
fanns kvar att vara en grund för sultanerna att bygga på.
Men den statsmakt som upprättades från tolvhundratalet och
framåt var ännu oformlig som den samtida europeiska. Feodalherrarna
behärskade städernas marknader och karavanserajer. De kunde sätta
priser och ta ut skatter. Kampen mot dessa herrar organiserade sig
inom städerna längs kastlinjer. Köpmannakasterna fungerade inom
sig demokratiskt — som skrån — och kasternas kamp ersatte vad som i
Västeuropa var Tredje ståndets. Kampen mellan centralmaktens
härar och rovriddarnas styrkor fördes dock i Indien som i Europa på
folkets bekostnad.
Från sina borgar behärskade feodalherrarna landet. Dessa borgar
ruvar mörka och svårintagliga på klippor och berg över hela västra
och centrala Indien. När man står däruppe och ser ner över staden
hör man också stadens mummel under sig. Rösterna ur basaren stiger
upp som ett klart och tydligt folkets mummel. För sultanerna var det
en nödvändighet att en efter en krossa rovriddarna eller oskadliggöra
dem till allierade och så småningom vasaller.
Statsmakten var frikostig, grym och oberäknelig. Ibn Battuta, den
store marockanske resenären och reseskildraren, som kom till Delhi
1341 och fick gå i Muhammad bin Tughluqs tjänst men överlevde och
kunde lämna Indien som dennes ambassadör till Kina sade om
sultanen:
Av alla män är denne härskare den som mest älskar att ge gåvor
och spilla blod. Hans port saknar aldrig en fattig man som
berikats och någon levande man som avrättats och folk har
mycket att berätta om hans givmildhet och mod och om hans
grymhet och våld mot brottslingar. Trots detta är han den
anspråkslösaste bland män och den som är mest redobogen att vara
rättfärdig och rättvis.
Man kan tillägga att han var den mest bildade och lärde man som
någonsin härskat i Delhi. Han hade nått makten genom att låta fadern
omkomma i en olycka under dennes högtidliga intåg i Delhi efter sin
seger över Bengalen. Muhammad bin Tughluq var en filosof på
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
