Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Vägen från Sasaram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tronen, en konsternas och vetenskapernas främjare, en fritänkare som
sköt prästerna åt sidan och som experimenterade med nya
skattesystem och en ny finanspolitik för att förmå genomföra sina planer.
Han krossade uppror i Dekkan och Multan, erövrade Warangal och
andra herradömen och upprättade sultanatets makt över i det
närmaste hela Indien. För att bekosta fälttågen avskaffade han
guldmyntfoten och präglade myntsymboler. Man kan säga att han var den som
först lät sedelpressarna rulla i Indien. Hans nya mynt stötte på starkt
motstånd, de var också lätta att förfalska och det blev stor ekonomisk
oreda i riket. För att fylla skattkammaren beslöt han sig för att erövra
Persien och samlade en väldig här. 370000 man rytteri, säger
krönikören. Men innan fälttåget inletts hade hans tillgångar tagit slut, han
kunde inte betala solden och soldaterna vägrade kämpa på kredit.
Hären upplöstes och ryttarna spred sig plundrande över riket. Han
skall då ha beslutat erövra Kina med dess omätliga rikedomar och
sände en här på 100000 man över Himalaya. Att det verkligen var
Kinas armé indierna mötte är otroligt, men — som Elphinstone
skriver:
när de kommit upp fann indierna en stark kinesisk armé
sammandragen vid gränsen. Mot den kunde de inte mäta sig då deras
antal hade minskats och de var utmattade av ansträngningarna.
Därtill hade deras förråd börjat upphöra och då regnperioden
nalkades måste de utan dröjsmål börja dra sig tillbaka.
Under återtåget oroades de av bergsborna och slaktades av
den förföljande fienden och förgick av svält. Till slut hejdades
kineserna av de skyfall som hade inletts och indierna undkom i
tid ur bergen men nu fann de låglandet översvämmat och
kullarna täckta av ogenomtränglig djungel. Så fasansfulla var
olyckorna under deras återtåg att efter femton dagar var det knappt
någon kvar att berätta vad som hänt och många bland de trupper
som lämnats kvar i förläggningarna när armén hade ryckt fram
slogs ihjäl av sultanen som om de burit ansvar för denna
olyckliga expedition.
Då skatter och pålagor efter detta ytterligare ökades för att bekosta
statsmakten reste sig bönderna mot skatteindrivarna över stora
områden. På sina håll övergavs byarna och folket löpte till djungeln. Också
flera städer övergavs. Skatteintäkterna sjönk ytterligare. Muhammad
bin Tughluq beslöt sig då för att med exemplariska motåtgärder
bestraffa det uppstudsiga folket på ett sätt som sent skulle glömmas.
Han kommenderade ut hela sin här. Den fick omringa distrikt efter
distrikt. Det planerades som en väldig drevjakt. Hären ryckte fram i
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
