Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago.
Contributor Björn Bergström is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIII
ANTECKNINGAROM EN BENGALISK
REVOLUTIONÄR
På eftermiddagen hade jag varit nere vid stationen för att ordna
sängkläder för natten. Vi skulle till Calcutta. Det hade tagit tid och
varit lite bökigt för jag var sen; egentligen skulle jag beställt redan för
några dagar sedan. Det var diskussioner med tvättaren om han skulle
hinna få fram lakan i tid. Men man lovade göra sitt bästa.
Redan för ett par veckor sedan hade jag skaffat biljetter till Amritsar
Howrah Mail. Tåget hade lämnat Amritsar kvällen innan och kommit
ner över Ambala, Bareilly, Lucknow och Varanasi. Det skulle komma
in 21.43 och fortsätta mot Calcutta 22.03. Vi var nere vid stationen
strax efter 21.00. Vi skulle hämta ut sängkläderna, kontrollera
platsreservationerna och köpa tidningar. Sängkläderna hade blivit
fårdiga. En rulle med lakan, kudde, kuddvar, filt, handdukar. Jag fick
kontrollera att allt var med, skriva på förbindelse att återlämna
utrustningen till järnvägen vid ankomststationen och betala fyra rupier
per person. Tåget var försenat. Vi kunde inte kontrollera vår
reservation då vi inte bokats till direktvagnen Patna—Calcutta utan var
inbokade på en vagn som var från Amritsar. Det var fullt med folk på
stationen. Indierna är ett resande folk. Men organisationen var
perfekt som alltid på indiska järnvägar. När tåget kom in och vi gick
längs vagnraden stod namnen ordentligt inskrivna på listan över
bokade passagerare; kupén var i ordning. Vi stuvade in bagaget.
Konduktören bäddade och vi gjorde oss redo för natten. Slamrande
vaggade tåget iväg, lukt av rök, människoröster, tågvisslor långt borta
och jag sov.
Vid tvåtiden vaknade jag. Tåget hade stannat. Vi var i Jhajha såg
jag. En medelålders man i uniform, järnvägens, skulle in i kupén. Han
tog överkojen och somnade omedelbart. Jag lyssnade till hans
snarkningar. De dränktes inte ens av hjuldunket och slamret när vi
fortsatte. Jag låg vaken och tänkte på Kali. De sista åren han levde hade vi
ingen större kontakt. Egentligen inte sedan jag kom tillbaka från Kina
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indien/0307.html
