Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1963. Han medarbetade i tidningar som Blitz och var till slut helt
prorysk. Hans åsikter sammanföll med Danges. Han hade också
engagerat sig djupt i den indisk-kinesiska gränsfrågan. Och han hade
fel. Det visste jag redan från början ty jag hade ju haft kartorna när vi
bodde i Defence Colony D block. Fast det gick inte att komma med
argument. Hur fel han verkligen hade kunde jag inte veta.
Bakgrunden till gränsfrågan, de brittiska förfalskningarna på trettiotalet under
ledning av Olof Caroe blev inte allmänt kända förrän in på
sjuttiotalet. Det är möjligt han ändrat uppfattning om han fatt leva och kunnat
ta del av dokumentationen. Men sista gången vi träffades när han var
i Sverige och besökte oss på Fagervik hade han engagerat sig så hårt i
den officiella indiska uppfattningen att varje diskussion var utesluten.
Sista gången vi resonerade måste ha varit strax innan vi skulle
lämna Indien för att resa till Kina. Gränsfrågan var akut då även om
det inte hade blivit några verkligt stora strider ännu. Först hösten det
året, 1962, blev striderna vid gränsen till ett mindre krig. Indien
förlorade det kriget. Inte nog med att Indien hade fel i sak — om nu
Nehru verkligen visste det eller inte — hela kriget var ett enda
misslyckande. En dagdröm som förliste när den kom ut i verkligheten. Kali
förlät inte Kina det. Men det låg ännu i framtiden när han kom för att
hälsa på en dag. Det måste ha varit en av de sista dagarna.
Det mesta var redan packat. Indienboken hade inte blivit klar. Vi
hade några amerikaner på besök. De hette Miller tror jag och var från
östkusten. Hurtiga akademiker och så påtagligt anglosaxiska att Gun
var säker på att Millers far hade kommit från Galizien. Hon brukar se
sådant. Vi diskuterade kastväsendet och var inte överens. Jag hade
menat att amerikaner med sin egen sällsamma sociala organisation
som ju har så starka drag av kast borde kunna inse att man inte alls
behöver ta till några konstiga förklaringar.
— De indiska kastreglerna är inte obegripligare än ditt sätt att
hålla vänstra handen dold under bordet som skamhand nu när du
äter, hade jag sagt till honom och stämningen hade blivit lite tryckt.
Sociologer tycker sällan om att själva bli behandlade som studieobjekt
och fa sina beteenden kommenterade så som de kommenterar andras.
Då kom Kali. Vi hade inte väntat honom den dagen. Men han hade
haft tid över och kommit upp för att prata. Han var i Delhi några
veckor. Han brukade besöka Indien om vintrarna. Annars bodde han
ju i London. Jag presenterade honom som min svärfar:
— Det var för hans skull jag blev deporterad från Dover till Calais
som undesirable alien den 16 februari 1950, sade jag.
— Jag vet inte vad immigrationsofficern fann värst, sade Kali, att
Jan var min svärson eller att jag var känd som röd. Antagligen var det
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
