Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kombinationen de inte tålde.
Millers skruvade på sig. Jag såg vad de tänkte — en bengali babu —
hela deras östkustamerikanska rasbeteende stördes. De blev helt
överdrivet hövliga och käcka. Det var nästan så att de började klappa på
både Kali och mig. Det riktigt sken om dem — vi har inga fördomar —
men egentligen var de ju två rätt sjaviga östkustsintellektuella bredvid
en gentleman från London. Kali hade hunnit bli nästan extremt
brittisk på de trettio år han levat i London sedan han deporterades
dit. Millers beteende var så tydligt och typiskt bestämt av deras
nordamerikanska rasism och — för ju mer jag såg på dem ju mer
förstod jag att Gun hade rätt — av att de själva hade "passed", hade
flutit upp från en lägre till en högre grupp. De uppträdde som om de
var vita nordamerikanska anglos men de var nog från Galizien
egentligen. Ostjudar som dolde sitt ursprung för att de inte bodde i New
York utan hörde till fina universitet dit judar förr inte fick tillträde.
Egentligen borde de ha alla möjligheter att förstå den indiska
kastorganisationen. Men det här kunde man inte säga till dem. De var lika
blockerade som yadaver från Bihar som lagt sig till med den heliga
tråden och gjort sig tvefödda.
Sommaren 1950 hälsade Kali på hos oss. Då bodde jag i Kaffatorp,
det var en liten poststation i Göingeskogarna. Den är nu nedlagd. Det
är så länge sedan att den inte ens står upptagen bland ändrade
postanstalter i förteckningen. Jag hyrde ett nedlagt jordbruk; Lilla
Byröna. Där hade jag mitt bibliotek och mitt arbetsrum. Det var tidig
höst och vi gick i bokskogarna och jag frågade om religionsstriderna i
Indien och delningen. Jag förstod inte sammanhangen.
— Religiösa motsättningar är egentligen politiska eller sociala, sade
han. Ytterst finns det historiska förklaringar till religionssplittringen.
Den hänger samman med den indiska feodalismen. Härskarhusen och
deras administration var muslimsk och samtidigt gav islam möjlighet
för vissa bland de fattigaste och mest förtryckta att komma ur sitt
elände. Men de motsättningar som visat sig under decennierna före
självständigheten och sedan nu under delningen är resultat av
britternas medvetna politik. Om de önskade just dessa resultat eller inte är
svårt att säga. De trodde väl att de kunde bevara sin makt genom att
söndra och härska. Så gick det dem som det går andra som leker med
elden. Det har gått likadant i Palestina.
— Det som skedde hos oss i Bengalen var att britterna skapade en
religiös motsättning. Det fanns inga religiösa upplopp före år 1909.
Under de första åren efter det att britterna delat Bengalen försökte
man hålla ihop tvärs över gränsen. På ena sidan hade det blivit
muslimsk majoritet och på andra hinduisk. Visst hade det stora
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
