Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockar män och kvinnor till steril meditation, självförsakelse och
overksamhet är en farlig lockelse. Jag har själv känt den. Många av
våra bästa har fallit offer for den. Det är en olycka för oss bengaler.
Vår stora tradition är stor både på gott och ont. Men den är vår.
På kvällen tittade han på mina böcker. Han undrade vad jag hade
från Indien. Så mycket var det inte. Bhagavad-Gita i Nino Runebergs
tolkning, Coolie av Mulk Raj Anand i Penguin, Tagores Minnen och
något mer; Den lilla lervagnen, tror jag.
— Gita kan läsas på olika sätt, sade han. Men för oss som var
nationalister var den en uppfordran till patriotisk handling. Den är
fortfarande en revolutionär skrift, en revolutionär dikt, för det indiska
folket. Det gäller bara att tolka den åt det hållet. Vid slutet av
tjugotalet när våra ledare alla satt i fängelse trodde många bland oss i
juguntar och anusilan, den västra och den östra delen av det
nationalistiska partiet i Bengalen, att terrorismens tid var förbi. Vi hade
funnit oss väl tillrätta. Många partimedlemmar, också jag själv,
trodde att vi levde i en fredlig tid. Indien skulle inte skakas av
oroligheter, vi skulle inte uppfordras till handling, det skulle inte bli
någon resning förrän nästa världskrig — och det verkade ligga fjärran
då — några bland oss trodde faktiskt på Gandhi och civil ohörsamhet
och menade att det var vägen för indisk frihet och att vi kunde
avskriva vår inriktning på den väpnade resningen. När våra ledare i
fängelse hörde detta blev de oroliga. Vi höll på att förloras för Indien
menade de. De sände oss då ett meddelande som löd: Gitas tid är ännu
ej förbi, man måste förbereda sig för osjälvisk karma, handling. Vi
hade inga svårigheter att förstå meddelandet och gjorde omgående
kursförändring och började förbereda den väpnade kampen.
Jag hade inte förstått att Bhagavad-Gita kunde läsas på det sättet.
Men efter att ha talat med Kali läste jag den med andra ögon:
så fast din blick på världens välfärd du,
och fullgör handlingar som plikten bjuder!
Vadhelst en stor och ädel man har gjort,
står som exempel inför världens ögon,
och tjänar andra män som förebild.
(III, 19-20-21)
Om Gitas tid inte var förbi så innebar detta att någon måste träda
fram att dräpa de övermodiga britterna på det att folket skulle se att
de kunde krossas.
— Terrorismen måste ses som en historisk företeelse; det räcker
inte att bedöma den moraliskt. För oss var det som för de ryska
revolutionärerna under adertonhundratalet. Förtrycket var totalt och
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
