Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi upplevde att också trögheten var total. Tanken var inte att sätta
skräck i folket utan att genom en modig och befriande handling väcka
folket. Jag vet vad Marx och Lenin och Stalin har sagt om detta men
jag måste samtidigt själv säga att jag med egna ögon har sett att ett
fatals mod och självuppoffring verkligen väcker massorna. Så länge
det rörde sig om civil ohörsamhet så kunde Indien sjuda av oro men
britterna var lugna. De behärskade situationen. De utnyttjade
rörelsens pacifistiska karaktär. Men när vi inledde terroristiska aktioner
mot förtryckarna och britterna fann att de inte kunde stoppa oss med
arrestering eller tortyr eller deportation eller ens hängningar då blev
engelsmännen rädda. De satte nät för sina fönster. Deras höga
tjänstemän gick omkring med livvakter. Civila ämbetsmän började bära
revolver, de blev misstänksamma och var rädda för att träffa okända
unga indier ens i sina egna ämbetsrum. Då såg hela nationen att de
inte var osårbara. Då slutade indier att kräla framför sahiberna. Det
gav självmedvetande. Terrorismen var — och det menar jag
fortfarande — ett steg på vägen till den stora massrörelsen.
— Visst var det en medelklassrevolutionärernas åtgärd. Men kan
man tänka bort medelklassen? Vi och Jawaharlal Nehru och Bose var
alla från medelklassen och vi utvecklades åt olika håll. Några gick åt
höger och blev fascister — även om det tog dem en tid att märka vart
de gick — och andra gick till vänster och några bland oss gick ända till
kommunistiska partiet. Men man kan lika lite tänka bort
medelklassrevolutionärerna ur Bengalen som man kunde tänka bort dem ur
adertonhundratalets Ryssland. I ett visst läge när repressionen är svår
måste en liten grupp självuppoffrande gå i bräschen för hela folket. En
handfull hjältar måste spränga hål i muren så att folket kan följa. Det
var därför det var så viktigt för oss att våra ledare i fängelserna
påminde oss om Gita och om handlingens nödvändighet.
Kali hade rätt. Det finns en terroristisk tradition i Indien liksom det
fanns en terroristisk tradition i adertonhundratalets Ryssland. Men
för att den inte skall förväxlas med den kriminella halvvärld som nu i
Västeuropa kallar sig revolutionärt terroristisk bör man klart se
olikheten mellan Ryssland, Indien och Västeuropa. Som det hette i en
förbjuden nationalistisk text från 1925:
De indiska revolutionärerna är varken terrorister eller anarkister.
De avser inte att sprida anarki i landet och därför kan de inte
med rätta kallas anarkister. Terrorism är aldrig deras avsikt och
därför kan de inte kallas terrorister. De anser icke att enbart
terror kan ge självständighet och de önskar inte terrorism för
terrorismens egen skull även om de vid tillfälle tillgriper denna
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
