Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antogs av politbyrån i december 1948 såsom partiets fastställda åsikt.
Troligtvis var det på ryskt uppdrag. Det är otroligt att
generalsekreterare Ranadive skulle angripit Kinas kommunistiska partis ordförande
som revisionist med namns nämnande utan att ha haft återförsäkring i
Moskva. Tio månader senare segrade Mao Tsetungs arméer och ännu
trettiotvå år senare är de officiella indiska kommunisterna svaga,
splittrade, djupt sjunkna i parlamentariska intriger och allmän
korruption: i skogarna pågår visserligen gerillakrig men de indiska
bondemassorna befinner sig fortfarande i djup misär och ett förtryck som
motsvarar det som präglade Kina på tjugotalet.
Vilken är då olikheten mellan Indien och Kina? Jag tror inte den
består i mer eller mindre rätt uppfattad teori. Jag har några hyllmeter
revolutionära dokument från vardera. Där finns mycket klokt och
mycket som visat sig galet. Inte heller var de kinesiska massorna så
mycket revolutionärare. I Indien går fattigbönder och kastlösa till
kamp så fort de ser en möjlighet och de använder sig av de slagord,
organisationer och fanor som tycks passa dem. Inte heller var de
kinesiska ledarna så mycket kunnigare och skickligare. Mao Tsetung
blev en ledare av världsformat men det var något han blev genom att
stå främst i massornas kamp. Han var ju inte ett geni som plötsligt
uppenbarat sig i Kina.
Den helt avgörande olikheten mellan Indiens och Kinas väg består i
att de indiska revolutionärerna aldrig förmådde frigöra sig från den
europeiska ledningen. I Kina lärde man av Komintern men sedan
neutraliserade kineserna Komintern och dess representanter och gick
sin egen väg. De fel och misstag de gjorde var egna fel som de själva
kunde rätta till.
Så länge Roy var den som inom Komintern bar ansvaret för indiska
frågor fanns någon naturlig förbindelselänk; men när Roy under
intrigspelet i Komintern (till stor del på grund av att Roy kommit i
opposition till Pjatnitskij som skötte Kominterns finanser och föredrog
lättkorrumperade utländska kamrater och Roy var alltför
aristokratisk för att behöva bli korrupt och därför fick Pjatnitskij till fiende)
förlorade möjligheten att bära ansvar för arbetet i Indien och Indiens
kommunister sattes under ledning av Storbritanniens kommunistiska parti,
då blev förhindrandet av den indiska revolutionen en rent polisiär
rutinuppgift. Att de brittiska kommunisterna som sannerligen inte
förmått påverka skeendet i sitt eget land skulle förmå leda Indiens alla
millioner på vägen till samhällsomdaning var en skönt kolonial tanke.
Det fick också så katastrofala resultat för Indien att man drivs att
fråga sig om Moskva ens på tjugotalet önskade verkliga revolutioner i
andra länder. I varje fall kom revolution och nation icke att förenas i
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
