Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Indien. Också de kommunistiska ledarna förblev bruna sahiber ... så
brahminer de flesta bland dem var!
Kali var inte brahmin, men han var nästintill; han var en kulin
kayastha, och när han tittade på Tagores Minnen sade jag:
— Det är vad jag vet om indisk uppväxt.
— Så rika var vi ju inte, sade Kali.
Han kom från en zemindarifamilj vid Khulna i nuvarande Bangla
Desh ungefär 150 kilometer öster om Calcutta. Ar 1793 hade
engelsmännen förvandlat de feodala skatteindrivarna i det Bengalen de höll
till zemindarer. Ärftliga jordägare med skyldighet betala skatt till
britterna; men med rätt att ta ut vad de kunde ur de underlydande.
Kalis far var advokat i Khulna stad. Hushållet var stort. Det var inte
så olikt ett viktorianskt engelskt övre medelklasshushåll med många
tjänare. Omvänt kan man säga att just tjänarnas mångfald i Indien är
ett brittiskt påfund. I de klassiska bengaliska hushållen sköter husets
kvinnor alla inomhussysslor. Möjligtvis kan man ha en brahminkock
(som lagar mat alla kan äta). Som så mycket annat vilket betraktas
som typiskt indiskt är hushållet med ett otal tjänare uppdelade på ett
otal undersysslor ett resultat av de koloniala britternas självständiga
feodala nyskapande på mogulsk grund.
Till hushållet vandrade en ständig ström fattigbönder med gåvor
och tjänster. Det är det som i Bengalen kallas vate eller veth och i
Andhra Pradesh vetti, det är tvångsarbete, tvångsbörda, sådant som
inte betalas; det gavs till zemindaren och hans familj som pranami,
bugning inför herren. Det var fisk och ägg och höns och unga lamm
och frukter och grönsaker och till och med mjölkkor med kalvar. Det
var det som skulle till när de arrendebönder som egentligen var
livegna skulle förhandla med herren.
Arrendeindrivningen sköttes av agenter. Metoderna var hårda.
Arrendebönderna betalade 50 procent i arrende. Under Kalis barndom
genomförde de en kamp för att sänka detta till 30 procent.
Arrendebönderna smakade den mjölk, de ägg och det kött de producerade
blott vid bröllop eller begravningar. För att finansiera dem lånade de
till en ränta av 75 procent per år. De var ständigt skuldtyngda. Vid
skörden betalade arrendebönderna 50 procent till herren och därtill
återbetalade de den spannmål de lånat av honom för att hålla liv i
familjen; på vad som blev över skulle de försörja familjen. En del av
arrendebönderna var dagsverksskyldiga. Några tjänade tio till femton
dagar om året och andra — tvättare, skomakare, krukmakare,
barbe-rare, bärstolsbärare och liknande — stod till tjänst närhelst de blev
kallade. Mot detta hade de rätt att bruka en jordlott. Också prästerna
tillhörde samma kategori, även om de blev respektfullt bemötta. Vid
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
