Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Är kvinna människa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en barnbordell i Madras — och satte henne på en uppfostringsanstalt
för fallna kvinnor.
I Vishakapatnam i Andhra Pradesh blev en manlig skötare på ett
sjukhus kär i en prostituerad flicka. När flickans ägare märkte att hon
sökte göra sig fri flyttade han henne till en annan bordell. Skötaren tog
kontakt med de revolutionära studenterna. De letade igenom alla
bordeller och fann henne till slut på ett lyxhotell för turister som också
var bordell; överklassbordell för myndighetspersoner. Studenterna
gick till hotellets ägare och hotade honom med polisen. Han skrattade
ut dem. Han var själv polisbefäl och ledande i Vishakapatnam. Med
hjälp av stora gatudemonstrationer där studenter och arbetare och
kastlösa demonstrerade fick de dock flickan frigiven. De placerade
henne på ett upptagningshem i Hyderabad. Paret skulle ingå
äktenskap. Studenterna var stolta. De höll möten och förklarade att
Tjäna-folket-inställningen hade vunnit en seger. Tio dagar senare hade
föreståndarinnan på hemmet sålt henne söderut och ingen visste vart
och flickan som inte var skrivkunnig kunde inte själv höra av sig.
Detta är inte Paris mysterier, detta är den ohyggliga och vanliga och
alldagliga skamligheten. Och att upptagningshem och anstalter
fungerar som detta i Hyderabad är helt normalt. En rapport som inte
väckte alltför stor uppmärksamhet påpekade häromsistens att de
kvinnliga fångarna i Tiharfängelset i Delhi levererades till
fängelsemyndigheterna som sexualobjekt av vaktpersonalen.
Tortyr är vanlig i Indien. De indiska polisstationerna och de
indiska fängelserna är bland de värsta i världen. Indiras polis har såvitt jag
kan förstå varit — och är — betydligt värre än schahens av Iran eller
Pinochets i Chile. Fast Indiras vänner i världspressen har ju skyddat
hennes regim. Men om tortyr är allmänt förekommande i fängelserna
och om kvinnliga fångar misshandlas och utnyttjas sexuellt så blir
behandlingen av kvinnliga politiska fångar extraordinärt vidrig. Jag
nöjer mig med ett fall. Det är väldokumenterat, det tillhör inte
undantagstillståndets tid, de som vittnat om det var politiska motståndare
till offren. Den 3 maj 1974 arresterades 250 kvinnor för agitation mot
prisstegringarna. De togs till Presidency Jail i Calcutta. Där kom de i
kontakt med en grupp på sju kvinnliga naxalitfångar. Fängelset hade
nämligen blott 2 200 platser men det var 3 100 fångar vilket gjorde det
möjligt att bryta isoleringen och nå kontakt med naxalitkvinnorna.
Dessa hade inte ställts inför rätta. De skulle tämjas. Med en månads
mellanrum togs de till Lalbazar polisstation. De förhörs och utfrågas
och polisofficerarna tillgriper regelmässig tortyr:
Kvinnorna kläs av och placeras på ett bord. Till en början bränns
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
