Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Är kvinna människa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de med cigarretter på hals, bröst, mage och alla känsliga
kroppsdelar under det de utsätts för kränkningar och obscena förslag.
Om de fortfarande vägrar svara sticks en järnstav in i deras
ändtarm. De skriker sig medvetslösa. Den medvetslösa kroppen
körs tillbaka till fängelset och far vila upp sig 20—22 dagar innan
kvinnan åter kallas till Lalbazar polisstation. Som en följd av
denna upprepade tortyr med järnstången i ändtarmen har
mellangärden på de flesta av dessa kvinnor trasats sönder och
stolgången och vaginan har blivit ett.
Indiens demokratiska och självrespekterande kvinnor kan icke
tolerera denna förnedring. De begär att regeringen omedelbart
sätter stopp för denna djungellag.
Undertecknat: Shukla Daw
Gita Sengupta
Bani Mazumdar
Nupur Dey
Men Indira Gandhi fortsatte och förhållandena i Lalbazar
polisstation förblev de gängse i de områden där hennes folk hade direkt
inflytande — och mycket ändrade sig inte med andra politiker.
Politiska motståndare var lovligt byte och till det kom att just när det
gällde kvinnliga politiska motståndare kunde polismän av lägre kast
fa behandla högkastkvinnor precis hur som helst.
När det gällde de kastlösa kvinnorna och kvinnor från de lägsta
kasterna fortsatte behandlingen av dem som vanligt. Men inte nog
med att de säljs inom landet — tilldragande flickor köps upp av
kringresande agenter och exporteras. Myndigheterna känner till det.
Det är ju deras egna kastbröder, vänner och släktingar som sköter
kommersen. Ännu i början av sextiotalet var indiska flickor rätt
billiga. Men nu ligger priserna ända upp mot tvåtusen rupier — alltså
hela tusen kronor enligt den officiella kursen — för en ung indisk flicka
som går på export. Det är mycket pengar för en familj som lever under
svältgränsen. Det är inte de fattigas brist på moral och
familjesammanhållning som gör att de säljer sina döttrar.
De organiserade våldtäkterna i Indien är vanligtvis inte någon form
av könsliv. De är straffutmätning. Är 1974 krävde järnvägsarbetarna
högre lön. Det blev en strejk som hotade Indira Gandhis regering.
Myndigheterna slog till. Järnvägsarbetarhustrurna blev utsatta för
massvåldtäkt. Detsamma hände med de kastlösas hustrur i
Maha-rashtra år 1977 när de blev alltmer militanta. De kastlösa vägrade låta
kalla sig harijaner — Guds barn — och började kalla sig pantrar.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
