Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. De väpnade plutonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det långa gerillakriget är ett faktum. Det har också djupa rötter
bland folket här i skogsområdet. Inne i byn stod en stupa. Den
kallades så. Ett vitmenat minnesmonument med hammaren och
skäran. Det hade rests till minne av plutonmedlemmen Papanu — vars
verkliga namn var Lakshmi Narayan — som sköts av polisen i april
1974 vid Konapura by. En angivare hade pekat ut honom. Angivaren
fick femhundra rupier. Stupan hyllar också minnet av Tati Mutanna
som sköts i Mitapalli by i Yellandu taluk 1972. Stupan står utanför
Papanus föräldrahem och invigdes med en stor minneshögtid i
september 1978. Jag frågade fadern till Papanu vad som hänt med
angivaren. Han stod tyst ett ögonblick. Därefter sade han:
— Han förintades.
Rörelsen är ingen studentrörelse. Dess rötter är djupa i den egna
kulturen. Det står stupor i många byar. Mathämtarna som går runt i
byarna påminner om munkarnas lärjungar. De går två och två och
samlar mat till plutonerna. Man kallar inte varandra kamrat. Kamrat
Subba blir Subbanna. Äldre bror Subba. Kamrat Nirmala blir
Nir-malakka. Äldre syster Nirmala. Kamrat partisekreteraren blir
Pe-danna. Den äldste. Värmen inom party — den inbördes respekten och
kärleken mellan dessa bröder och systrar som lever i skogarna sedan
många år med pris på sina huvuden och arbetar med att organisera
byarna och skydda dem mot polistrupperna — den kärleken gör ett
urkristet intryck. Det är många i Europa och Amerika som inte kan
förstå sådant. De skulle undra över stupor och mathämtare och äldre
bror och äldre syster. De tror att revolutionära folkrörelser föds i teser
och växer i resolutioner och lånar sina symboler från ett centralt
förråd. Så är det inte.
I dessa väpnade plutoner finns en hel del kvinnor. Många bland
dem är gifta. Det är en högtidlig kamratlig ceremoni. Man lovar
varandra tro och loven och gemensam kamp för hela mänsklighetens
befrielse. När kvinnorna skall föda går de hem till byn. Sedan kommer
de åter.
Ingen i de väpnade plutonerna smakar någonsin toddy. Än mindre
naturligtvis öl eller sprit.
— Spriten är folkets förbannelse. Med sprit håller utsugarna och
uppköparna och skogs tjänstemännen folket nere här i skogsbyarna.
Därför smakar vi aldrig. Inte ens om man skulle törsta ihjäl och hade
börjat pissa blod av uttorkning har man som medlem av de väpnade
plutonerna — en som folket sätter sin lit till — rätt att låta en droppe
toddy komma över läpparna. Det är lika omöjligt som att någon skulle
skända en kvinna eller använda ohövliga ord mot folket.
Här i skogarna var vi hos de väpnade plutonerna från det CPI(m-l)
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
