Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Betydelsen af individens själfständiga utveckling för hans egen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF INDIVIDENS SJÄLFSTÄNDIGA UTVECKLING. 5
tighet för just detta mål. Om man insåge, att individens
själfständiga utveckling är en väsentlig del af hans lycka;
att den icke endast har lika stor betydelse som det man
betecknar med uttrycken civilisation, undervisning,
uppfostran, kultur, utan är en nödvändig del af och villkor
för allt detta, så vore det icke någon fara för, att
friheten skulle underskattas, och uppdragandet af gränsen
mellan individens frihet och samhällets myndighet skulle
icke erbjuda någon synnerlig svårighet. Men olyckan är,
att individens själfständighet i det allmänna
föreställningssättet näppeligen erkännes hafva något inneboende värde
eller förtjäna något afseende för dess egen skull.
Flertalet, som är tillfreds med de vägar, på hvilka människorna
nu vandra (ty det är ju på dem, som de kommit till sin
närvarande ståndpunkt), kan icke inse, hvarför dessa vägar
icke skulle vara goda nog för alla och enhvar; och hvad
mera är, uti de flästa moraliska och sociala reformatorers
ideal spelar icke individuel själfständighet någon roll, utan
betraktas snarare med misstroende såsom ett besvärligt
och motsträfvigt hinder för det allmänna antagandet
af det, som dessa reformatorer efter sitt omdöme anse
vara bäst för människosläktet. Få personer utom
Tysklands gränser förstå ens meningen af den lära, hvilken
den både som lärd och statsman så framstående Wilhelm
von Humboldt utvecklat i ett af sina värk, nämligen »att
människans ändamål, det vill säga det, som föreskrifves
oss af förnuftets eviga och oföränderliga bud, icke det,
som obestämda och öfvergående önskningar ingifva oss, är den
högsta och mäst harmoniska utveckling af våra
förmögenheter till ett fullkomligt och sammanhängande helt», och
att följaktligen det mål, “mot hvilket hvarje människa
oafbrutet bör sträfva och hvilket i främsta rummet de böra
taga till ögonmärke, som vilja utöfva inflytande på sina
medmänniskor, är förmögenheternas och utvecklingens
själfständighet“; att härtill två saker erfordras nämligen “frihet
och olikhet i lefnadsförhållanden“ och att genom dessas
förening uppstå “själfständig kraft och mångfaldig omväxling“,
hvilka tillsammans bilda “originalitet».*)
Men huru litet än människor äro vana vid en sådan
lära som Humboldts, och huru öfverraskande det än må
*) Wilhelm von Humboldt, Ideen zu einem Versuch, die Grenzen
der Wirksamkeit des Staats zu bestimmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
