Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Betydelsen af individens själfständiga utveckling för hans egen lycka - Hednisk själfhäfdelse gent emot kristlig själfförnekelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF INDIVIDENS SJÄLFSTÄNDIGA UTVECKLING. 11
Man hyser för närvarande en stor förkärlek för
denna trångbröstade lifsåskådning i en eller annan
dylik försåtlig form, och för den vanstälda och
förtorkade karaktärstyp, som den gynnar. Många äro
utan tvifvel öfvertygade om, att det just är sådana
bundna och förkrympta varelser, som skaparen ämnat
oss att vara; alldeles så som många hafva ansett, att
träd äro mycket vackrare, då de klippas i form af
bollar eller djurfigurer, än sådana, som naturen gör dem.
Men om det hör till religionen att tro, att människan
är skapad af ett godt väsende, så är det mera förenligt
med denna tro att anse, att detta väsende gaf människan alla
hennes förmögenheter, på det de skulle odlas och
utvecklas, men icke för att de skulle undertryckas och utrotas;
och att skaparen finner välbehag uti hvarje steg, hvarmed
hans skapade varelser närma sig det ideal, som finnes
hos dem nedlagt, och uti hvarje utveckling af deras
förmögenheter, vare sig det gäller att tänka, handla eller
njuta. Det finnes en den kalvinistiska alldeles motsatt
typ för mänsklig förträfflighet, enligt hvilken
människonaturen anses vara oss gifven till andra ändamål än för
att blott underkufvas. »Hednisk själfhäfdelse» är en del
af människovärdet lika så väl som »kristlig
själfförnekelsey.*) Det finnes ett grekiskt ideal af själfutveckling,
med hvilket de platonska och kristna idealen af
själfbehärskning låta förena sig, men hvilket de icke kunna
upphäfva. Det må vara bättre att vara en John Knox
än en Alcibiades; men bättre än båda delarna är att vara
en Perikles; och en Perikles skulle ej häller, om vi hade
en sådan i våra dagar, sakna några af de goda
egenskaper, som utmärkte John Knox.
Det är icke genom att utjämna till likformighet allt
Individuelt hos sig, utan genom att odla och utveckla det
inom de gränser, hvilka betingas af andras rättigheter och
inträssen, som människan blir ett ädelt och skönt föremål
för betraktelsen; och liksom värket tager intryck af deras
karaktär, som utföra det, så blir på samma sätt det
mänskliga lifvet rikt, omväxlande och lifligt, ger ymnigare
näring åt höga tankar och upphöjda känslor, och stärker
det band, som förenar individen med samhället, genom
att göra förbindelsen oändligt mycket mera värdefull, I
*) Sterlings’ Essays.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
