Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Betydelsen af individens själfständiga utveckling för hans egen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
OM INDIVIDUALITETENS BETYDELSE.
–
villkor? eller ännu sämre: huru göra personer, som stå
öfver mig i samhällsställning och förmögenhetsvillkor? Jag
menar icke att man vid detta val föredrager det, som är
brukligt, framför att följa sin egen böjelse. Det faller
aldrig någon in att hafva böjelse för annat än det, som
är brukligt. Sålunda böjes äfven själen under oket. Till
och med i sådant, som man gör för sitt nöje, tänker man i
första rummet på det allmänna bruket. Man tycker om i
skock; man väljer endast bland sådana saker, som
vanligtvis brukas; egendomlighet i smak och excentricitet i
vanor undflys nästan såsom brott; tills man slutligen
genom att aldrig följa sin egen natur icke har någon natur
att följa. De mänskliga förmögenheterna blifva på detta sätt
försvagade och förkrympta; man blir oförmögen att känna
liflig åtrå eller omedelbar glädje och saknar i allmänhet
fullkomligt själfständiga åsikter och känslor, som man med rätta
kan kalla sina egna. Är det nu önskvärdt eller icke att
människonaturen befinner sig i ett sådant tillstånd?
Enligt kalvinismen är det så. Enligt denna
lifsåskådning är den egna viljan människosläktets största synd.
Allt det goda mänskligheten är mäktig innefattas i
lydnaden. Man har intet val; så skall du handla och icke
annorlunda. »Det som ej är plikt, är synd.» Eftersom
den mänskliga naturen är i grund fördärfvad, gifves det
ingen frälsning för någon, förr än denna natur är dödad
i honom. För den, som omfattar denna lära kan det ej
synas som en olycka, om någon af de mänskliga
förmögenheterna, färdigheterna och anlagen undertryckes.
Människan behöfver ingen annan förmåga än den att kunna
underkasta sig Guds vilja, och om hon använder några
af sina färdigheter till något annat ändamål än att så
mycket värksammare utföra denna förmodade vilja, så
vore det bättre för henne att vara dem förutan. Detta
är kalvinismens åsikt; och den hyllas i en något mildare
form af många, som icke anse sig för kalvinister.
Skillnaden består endast däri, att de gifva en mindre sträng
tydning af denna så kallade Guds vilja. De påstå Guds
vilja vara, att människorna må följa vissa af sina
böjelser; naturligtvis ej på det sätt de själfva föredraga, utan
såsom en handling af lydnad, det vill säga, på det sätt,
som genom auktoritet föreskrifves; och en nödvändig följd
häraf är, att sättet blir detsamma för alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
