Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De sociala utopierna och den sociala frågans ställning i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tungsinne»; de, som inse att »de nöjda sitta stilla och göra
intet medan de missnöjda äro världens enda välgörare».
Sedan nu fjärde ståndets vilja till makt en gång är
frigjord, skall den, med lagbunden nödvändighet, nå sitt
mål. En fransk arbetare, som för flera år sedan vid ett
möte talade om klasser, blev avbruten med inpasset: att
franska revolutionen upphävt alla klasser. Han fortsatte
emellertid att med segrande logik visa, huru penningen i
stället för privilegierna nu bildar klass-gränserna; ja, att
vad man verkligen äger av frihet, broderlighet och
jämlikhet till stor del beror på ens förmögenhet.
Den ökade befolkningen, den växande
maskinproduktionen, konkurrensens stegring på arbetsområden stegra för
varje årtionde den allas kamp mot alla, som är det
nuvarande ekonomiska tillståndets kännetecken. De
kapitalstarkare sluka de svagare och dessa sammansluta sig
därför allt mer till de stora bolag, vilka göra
produktionen liksom omsättningen kollektiv. Bland de icke
kollektivt — således med svag kapitalstyrka arbetande —
jordbrukarna, eller de små industriidkarna och detaljhandlarna,
eller litteratörerna och artisterna m. fl. kräver det
nuvarande tillståndet dagliga offer. Och dessa offer, liksom
varje ny ring, varje nytt bolag, varje affärskris, varje
kamp mellan frihandel och tullar, allt vittnar om den,
genom en lagbunden utveckling pågående, samhälleliga
omvandlingen.
Denna omvandling vill socialismen följdriktigt
genomföra. Sålunda endast tror den sig kunna omdana
livsvillkoren för det, av det nuvarande systemet till
undergång eller till ett oföränderligt underklass-liv dömda, stora
flertalet.
Det är denna oundvikliga omvandling, för vilken
liberalismen — med trikoloren som ögonbindel — är blind.
Liberalismen och socialismen, båda barn av franska
revolutionen, stå i den ställning av inbördes ovilja, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
