Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De sociala utopierna och den sociala frågans ställning i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plär vara följden, när den äldre brodern blivit så gott som
universalarvinge.
Liberalismen, den äldre brodern, håller sig förnäm
gent emot den yngre. Men detta hindrar icke att
liberalismen oupphörligen nödgas bevara sin makt genom
eftergifter åt de krav, som — för varje gång socialismen först
framställt dem — kallats »intrång i den personliga
friheten!» I detta avseende behöver man endast påminna
om normalarbetsdagen, om lagarna till skydd mot
yrkesfara, om ålderdomsförsäkring, om barn- och
kvinnoarbetet. Men under sina ständiga medgivanden betonar
liberalismen, att dessa ske för att hindra den slutliga
omdaningen, vars obehövlighet, mena de, skall bli
uppenbar sedan alla partiella reformer ägt rum. Och för att
hindra den slutliga omdaningen visa de i den praktiska
politiken samma böjelse, som 1700-talets motsvarande
»liberaler»: att göra allt för folket, men intet genom det.
Liberalismen blir emellertid allt mer halvblod. Den
blir det å ena sidan genom att nödgas upptaga flera och
flera av socialismens yrkanden på sitt program; å den andra
genom att te sig mer och mer som konserverande av det
bestående. Nu, som för hundra år sedan, är emellertid
enda beviset för äkta frisinne det: att kunna göra sig fri
från sin tids egendomliga fördomar, icke att vara fri med
avseende å — en annan tids!
Den djupt frisinnade skrämmes lika litet nu, som
under franska revolutionen, av att tidsböljorna gunga lik
och spillror. Han står icke händervridande på stranden
och förbannar havet, det livgivande havet, utan vilket
människor icke skulle kunna leva och andas på den fasta
jorden.
»Icke heller vi skrämmas,» mena dessa liberala, »av
ett eller annat skeppsbrott. Det är endast havets
översvämningar, icke dess rörelse, vi hoppas hindra. Ty om
socialismens böljor få stiga, skola de skölja bort allt, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
