6 (Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

G

INDUSTRI T I DN I N G E N NJ) RDEN

Trenne former av Göbel-lampor.

med den nya- invändningen, att nyförkopprade
förbindningsställen, sådana som funnos vid lamptråden,
nödvändigtvis, även om de under ett mycket kort moment
komma i beröring med kvicksilver, borde
amalgame-rats, men att likväl intet spår av kvicksilver kunnat
upptäckas på kopparutfällningen. Göbel påpekade, att
vid användning av kemiskt rent kvicksilver, och om
evakueringen försiggick vid torrt väder, ingen
amalgamering inträdde. När Pope under iakttagande av
dessa försiktighetsmått anställde en serie försök, fann
han, att även nu hade Göbel rätt. För övrigt
övergav Göbel senare detta evakuerings sätt och använde i
stället en särskild vakuumpump.

Professor Cross, som liksom Pope till en början
ställde sig misstrogen, blev sedermera liksom även
Pope, en ivrig försvarare av Göbel. Gent emot
Edison, som gjorde anspråk på att hava varit den förste,
som använt kol i trådform, påvisade Cross, att Göbels
lampa icke i detta hänseende stod efter Edisons lampa,
då Göbel använt en tråd av 0,2—0,28 mm tjocklek,
under det att de i handeln förekommande Edisonlamporna
hade en trådtjocklek varierande mellan 0,38 och 0,127
mm.

Professor E. Thompson invände, att det icke var
möjligt att erhålla ett varaktigt vakuum i lampor med
insmälta tilledningstrådar av koppar och järn såsom
vid de förevisade glödlamporna.

På grund av alla de invändningar, som
framkommo under processen, blev Göbel av domstolen ålagd att
under uppsikt tillverka ett antal lampor på exakt det
sätt, som han angivit; likaså tillverkades även lampor
av en av domstolens sakkunniga noggrant efter Göbels
anvisningar. Det lyckades härvid Göbel att tillverka
lampor, som provades och uppvisade en bränntid av
190—245 timmar.

Göbels under processen framkomna påståenden
bekräftades ytterligare av flera, sakkunniga och till
och med Edisonbolagets sakkunnige Clark måste
medgiva, att den Göbelska metoden att evakuera lamporna
var väsentligt bättre än den som användes vid den tid,
då Edison ingav sin patentansökan, 25 år senare.

(Forts, à sid. 11).

Patentverket om Industriförbundets skrivelse angående
patentärendenas behandling.

Patentverket har den 15 sistl. december avgivit

följande utlåtande till K. M:t.

Genom nådig remiss den 7 november 1923 har
E. K. M:t anbefallt Patent- och registreringsverket att
avgiva utlåtande över en av Sveriges industriförbund
gjord underdånig framställning rörande
patentärendenas behandling hos Patent- och registreringsverket;
och får Patent- och registreringsverket, ined
remissaktens återställande, i anledning härav i underdånighet
anföra följande.

Industriförbundet anmärker till en början på den
långa behandlingstiden för patentansökningarna och
förmenar, att, även om arbetet i ämbetsverket, bland
annat till följe av det ökade antalet patentansökningar
under kristiden otvivelaktigt vuxit till sin omfattning,
den huvudsakliga förklaringen till den långsamma
be-liandlingen likväl torde vara att söka i de
arbetsmetoder, som tillämpades inom ämbetsverket.

Patent- och registreringsverket, som sedermera
skall till prövning upptaga kritiken av
arbetsmetoderna, vill först lämna några kortfattade
uppgifter angående arbetsbelastningen i ämbetsverket;
Under högkonjunkturen inträdde en betydande
ökning av antalet inkommande patentansökningar:
under ett par år var ökningen nära 70 % mot

före kriget. Då en ökning av arbetskrafterna i
motsvarande grad var utesluten, hade detta till
oundviklig följd en väsentlig ökning av balansen av oavgjorda
ärenden. Antalet sådana ärenden, som den 1 januari
1915 utgjorde 6 232, hade den 1 januari 1921 stigit
till 13 213. Sedermera har denna balans nedgått, så
att densamma den 1 november 1923 utgjorde 9 376, en
minskning alltså under denna tid av 3 837. Det
sammanlagda antalet till omedelbar behandling å rotlarna
liggande ärenden utgjorde vid 1917 års ingång 1,437.
vid 1921 års ingång 7 445 och den 1 november 1923
4 657. Patent- och registreringsverket hade beräknat
att efter ytterligare ett par år få balansen nedbringad
till mera normal sådan, detta givetvis under
förutsättning av oförminskade arbetskrafter. Det torde icke
vara industriförbundet obekant, att efter
högkonjunkturen den allmänna opinionen mycket kraftigt fordrade
en väsentlig minskning av ämbetsverkens personal och
att Patent- och registreringsverket, oaktat
ämbetsverket hade fullt, nyttigt arbete för sin personal, blev
nödsakat i stor omfattning minska densamma. Kravet på
minskning av personalen och kravet på ärendenas
snabbare behandling synas icke stå väl samman,
såvida icke noggrannheten i arbetet skall eftersättas. Det
må tillåtas Patent- och registreringsverket att i detta
sammanhang erinra, hurusom vid uppfinnaremötet
i-Göteborg sistlidne sommar inledaren till diskussionen:

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/indunord/1924/0008.html

		Industritidningen Norden / Femtioandra årgången, 1924 / 6 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|