Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
tagning av stiftet. Fjädern 18 strävar att svänga
hål-låren 11, 12 samt det därpå vilande borret 8 bort från
muffeln, under det att borret hålles på sin plats i
ugnen medelst magneten 22, som är infälld i ugnens
motsatta vägg. Magneten hålles kall medelst en
luftström eller något annat medium, som tillföres genom
röret 23. Borruppbärnings- och
utdragningsmekanis-nien är utförd av icke-magnetiskt material. Den sista
av förvärmningsmufflarna 5 är försedd med en ficka
24 för en pyrometer 25, vars visaretavla 26 är
lämpligt placerad för att kunna observeras. Det gäller att
hålla temperaturen i den sista förvärmningsmuffeln
så nära den kritiska temperaturen, att blott en obetydlig
ytterligare uppvärmning fordras i slutmufflarna.
Lagerhöljena 16 äro fästa vid bottenstycket 27, som
kan förskjutas på fundamentet 28 emot eller bort från
ugnen allt efter borrens längd. 29 betecknar en
signalklocka, vars strömkrets slutes medelst en av armarna
13, clå denna berör en kontakt 31 vid sin rörelse från
ugnen. Baksidan 32 av kontakten är isolerad för att
förhindra, att signal avgives vid armens återgång.
Armarnas 13 svängningsrörelse är begränsad medelst
ställbara anslag 33, 34. Anslaget 34 närmast ugnen
är monterat på ett stöd 35, som påverkas av en fjäder
37, så att det kan röra sig emot ugnen ungefär 12 mm.
Verkningssättet är följande: Borr placeras i
förvärmningsmufflarna 5 eller 5% längst borta från fyren
och förflyttas steg för steg emot fyren genom att
införas i närmaste, hetare förvärmningsmufflar. Till
slut kominer varje borr till den sista muffeln 9 resp.
•9a, när det anbragts på hållaren 11, 12. Denna svänges
inåt för att bringa borrspetsen emot inre änden av
muffeln 9 eller på samma gång som stödet 35
pressas mot fjädern 37. Borret lössläppes tillräckligt för
att fjäderstödet 37 skall kunna återtaga sitt normala
läge, vilket drager borret från beröring med
muffeländen och hindrar det från för hög lokal upphettning.
Med hållaren i detta, läge har fjädern 18 spants och
strävar därför att återföra hållaren, men magneten
håller borret kvar. Sedan borret uppvärmts till några
få grader under den rätta temperaturen i den sista
förvärmningsmuffeln 5 eller 5», uppnår det den
riktiga, önskvärda temperaturen kort efter det, att det
införts i den sista muffeln 9 eller 9a. När detta
inträffar, upphör den magnetiska attraktionen, och
fjädern 18 svänger hållaren 11, 12 så, att borret
utdrages ur muffeln 9 eller 5a. Klockan 29 ringer och
angiver, att borret skall uttagas ur hållaren och
doppas i kylvätskan.
G. W.
Emmets kvicksilverångmaskin.
I föregående nr av denna tidning omnämner en
notis de försök, som Emmet nyligen utfört med en
kombinerad kvicksilver-vattenångmaskin, vilken
lämnat en vida större krafteffekt pr värmeenhet av
bränslet än den vanliga ångmaskinen. Emellertid saknas
icke kritik. Bland de allvarligaste invändningarna är
en, som anförts i »The engineer» för den 23 nov. 1923
i samma nummer, där denna, tidskrift lämnar en
illustrerad redogörelse för maskinen. Så här avslutar
tidskriften sin kritik:
»Bland så mycket som är osäkert och så litet
som kan godkännas som säkert, framstår ett faktum
som synes oss väga tungt, t. o. m. avgörande, mot
två-vätskemotorn med kvicksilver som den ena vätskan.
Hr Emmet säges ha konstaterat att 3,2 kg kvicksilver
behövs pr kilowatt, men han hoppas kunna reducera
denna siffra med 50 %. Hur en sådan reduktion skall
åstadkommas är icke klart. Om vi icke kunna
förändra de latenta värmena hos kvicksilver och ånga —
och människan har hittills icke funnit något medel
att göra det •— äro vi bestämt hänvisade att begagna
åtta à nio gånger så mycket, räknat i vikt,
kvicksilver som vatten. Detta olägliga resultat följer
uteslutande av kvicksilverångans låga latenta värme.
För att reducera mängden av kvicksilver i systemet
utan att minska kraftutbytet ha vi sålunda endast
den utvägen att öka cirkulationshastigheten. Men
ehuru det är tänkbart att bildningen av vattenånga
i kvicksilvrets kondensor kunde forceras ytterligare,
synes det olämpligt, ja möjligen farligt, att forcera
bildningen av kvicksilverånga i kvicksilverpannan, ty
om det finnes ett spår av fuktighet i ångan, liknar
vätskans verkan på vanligt järn en sandblästers.
Även om vi antaga att hr Emmet lyckades
reducera sina anspråk på kvicksilver i den stora utsträck-
ning som antytts, skulle i alla fall en kraftstation på
100 000 kilowatt behöva 156 ton av elementet ifråga,
eller i runt tal en tjugondel av hela världens årliga
framställning. Uppkomsten av en enda sådan station
skulle säkerligen helt och hållet revolutionera
marknaden och göra upprättandet av en andra sådan svårt
och dyrbart. Som en viss årlig förlust av kvicksilver
vore oundviklig, trots alla försiktighetsmått mot
läckage och förlust, så kunna vi draga den slutsatsen,
att, frånsett alla andra, olägenheter, problemet att få
det behövliga förrådet av kvicksilver måste sätta en
mycket skarp och verksam gräns för det område, inom
vilket tvåvätskemotorn med kvicksilver såsom den ena
vätskan kan utvecklas och tillämpas.»
Som man finner av ovanstående, har
kvicksilverångmaskinen inga utsikter, förr än världen förfogar
över tillräckligt, mycket kvicksilver, och det finns
intet skäl att kasta bort uppfinnarearbete på denna
maskins vidare utbildning. Men det kanske finns
någon annan vätska?
Wt.
Ett »Stockholms Universitet» lanceras f. n. i
dagspressen, sedan ämnet denna gång upptagits uti
Svensk tidskrift. Exempelvis erinrar Sv. D.,
hurusom vid åtskilliga tillfällen under 1800-talet det varit
fråga om en sådan sammanslagning av högskolor i
huvudstaden — ja t. o. m. hurusom förslag dykt upp
om flyttning av Uppsala universitet till Stockholm.
Det sistnämnda anses emellertid oåterkalleligen
gravlagt, medan däremot centraliseringen av huvudstadens
skilda vetenskapliga institutioner till en »akademisk
förbundsstat», ungefär som Londons universitet, kan
hava såväl ideellt som praktiskt berättigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
