Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
Patentverket om Industriförbundets skrivelse angående
patentärendenas behandling.
(Slut fr. nr 2.)
Att Patent- och registreringsverket nu anses vara
i stånd att genom några allmänna bestämmelser
»utstaka en klart markerad gräns för vad som skall anses
för en patenterbar uppfinning» torde väcka någon
förvåning. Patent- och registreringsverket vill särskilt
erinra om den fordran på nyhet, som ingår bland
förutsättningarna för en patenterbar uppfinning. I
så gott som alla behandlade patentärenden gäller det
att avgöra, huruvida den föreliggande uppfinningen
väsentligen skiljer sig från vad förut är känt. Att
i de otaligt skiftande förhållanden, som bär kunna
komma i fråga, fastställa några allmängiltiga regler
är omöjligt. Bedömandet måste ske från fall till fall.
Den allmänna riktning, strängare eller liberalare, som
oinfattas av ämbetsverket såsom sådant, bör därvid
beaktas. Vissa frågor, huvudsakligen av mera formell
beskaffenhet, kunna och böra emellertid bedömas efter
mera allmänna normer.
Att inom varje avdelning enhetligheten i
möjligaste mån tillgodoses, tillkommer det byråchefen,
vilken deltager i det slutliga avgörandet av alla
ärenden, att övervaka.. I de förut omnämnda, av
generaldirektören utfärdade riktlinjer stadgas, att om
byråchef anser det för avgörande av någon fråga av
principiell innebörd vara till gagn, att frågan göres till
föremål för överläggning i ämbetsverkets plenum, må
han därom göra anmälan hos generaldirektören. Alla
beslut, varigenom en ansökning avslås eller förklaras
förfallen, fattas å avdelningens plenum inför
generaldirektören och i vissa fall med jämväl byrådirektören
å administrativa avdelningen såsom bisittare. Är
beslutet av mera principiell betydelse, antecknas
detsamma i en minnesbok. I av generaldirektören
utfärdat cirkulär är föreskrivet, att, därest vid
patentärendes behandling av ledamot eller å avdelning anses, att
beslut bör fattas, som strider mot praxis, vilken, enligt
vad minnesboken utvisar eller eljest är för
vederbörande bekant, tidigare i liknande fall tillämpats vid
föredragning inför generaldirektören, ärendet skall
föredragas å avdelningen inför generaldirektören.
Med hänsyn till att enligt gällande instruktion
ledamöterna skola ■självständigt behandla ärendena i
det förberedande stadiet och att alla slutliga
avgöranden inför generaldirektören ske kollegialt, har
Patent- och registreringsverket icke heller i de fall, där
sådant eljest varit möjligt, meddelat några allmänna
föreskrifter, huru särskilda, frågor böra avgöras.
Patent- och registreringsverket har emellertid nu under
övervägande att finna någon lämplig form för en
åtgärd i berörda riktning.
Industriförbundet talar om ett motsatsförhållande
mellan patentmyndigheten och allmänheten. Patent
-och registreringsverket har med beklagande flera
gånger hört den uppfattningen uttalas, att ämbetsverket
skulle vara sökandens motpart. Denna uppfattning är
fullständigt felaktig. I begreppet motpart ligger, att
den, som så kallas, skall hava ett mot den andra
partens stridande intresse. Något sådant intresse hos
Pa-tent- och registreringsverket torde icke vara möjligt
att påvisa. Patentmyndigheten är den opartiske do-
maren, som har att döma- mellan sökanden, å ena,
samt allmänheten, å andra sidan. Den har att
tillgodose såväl sökandens intresse att förvärva en
ute-slutanderätt som allmänhetens att icke ogiltiga patent
skola meddelas. Och på samma gång sistnämnda
intresse tillgodoses, tillvaratages även sökandens
intresse, då, såsom förut erinrats, detta icke kan vara
att under alla förhållanden erhålla ett patent utan att
få ett hållbart patent.
Om Patent- och registreringsverket saknar
anledning att tillstyrka bifall till industriförbundets
hemställan om meddelande av allmänna, föreskrifter för
uppfyllande av de av förbundet angivna önskemålen,
innebär detta ingalunda, att icke Patent- och
registreringsverket till fullo förstår den stora betydelsen av
dessa önskemål och ämbetsverket skyldighet att inom
möjligheternas gräns söka tillmötesgå desamma.
Vad nu särskilt förkortning av
behandlingstiden angår, ligger det nära till hands att såsom ett
medel härför tänka sig en minskning av
föreläggandenas antal. Att genom någon allmän föreskrift
fastställa ett visst mindre antal förelägganden såsom det
högsta tillåtna anser Patent- och registreringsverket
vara uteslutet. Patentärendena äro av en så
mångskiftande karaktär, att ett dylikt fastslående skulle i
många fall innebära ett obehörigt eftersättande av
sökandens berättigade intressen. Patent- och
registreringsverkets strävan är emellertid inriktad på att
i möjligaste mån inskränka föreläggandenas antal, och
det var även i sådant syfte som i generaldirektörens
ovannämnda riktlinjer den bestämmelsen intogs, att
rådplägning med byråchefen borde ske, därest, efter
det tre förelägganden i ärendet blivit av tekniska
ledamoten utfärdade, ytterligare skriftväxling ansåges
vara erforderlig, såvida icke av omständigheterna
framginge, att medelst ett fjärde föreläggande ärendet
med sannolikhet komme i skick att kunna slutligen
avgöras för år 1921 var medeltalet förberedande beslut
efter teknisk granskning och beslut om godkännande
resp. avslag för avgjort ärende c:a 2,64.
Patentärendenas skiftande natur medför även i
andra hänseenden med nödvändighet, att några
detaljerade regler för deras behandling lämpligen icke
kunna uppställas. Patent- och registreringsverket vågar
emellertid påstå, att ämbetsverket oavlåtligt strävar
efter att såväl genom avgivande av mera allmänna
riktlinjer som ock vid bedömandet i det särskilda fallet
tillgodose sökandenas intresse. Att dessa, strävanden
icke leda till åsyftat resultat, är obestridligt. Det
torde vara inom få områden av den slutliga
verksamheten, där möjligheterna tillf riktion mellan
myndigheten och allmänheten äro så stora, och så många, som
i Patent- och registreringsverket. Den
omständigheten, att berättigad anledning till anmärkning mot
behandlingen av det eller det ärendet kan föreligga,
får dock rimligen icke tagas till intäkt för ett
generaliserat omdöme om det sätt, varpå Patent- och
registreringsverket utför sitt ömtåliga och krävande
samt. även kvantitativt synnerligen omfattande arbete.
Trots den beklagliga indrag-ningen av arbetskraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
