Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
ter, som med nödvändighet måste medföra ett minskat
arbetsresultat, skall det allt fortfarande bliva prv:s
angelägnaste omsorg att söka minska de berättigade
anledningarna till missnöje — att helt undanröja dem
torde tyvärr icke vara möjligt — men vill prv såsom
sin bestämda mening uttala, att en ovillkorlig
förutsättning för att dessa ämbetsverkets strävanden skola
leda till ett verklig praktiskt resultat är, att jämväl
sökandena och deras ombud, i vad på dem ankommer,
allvarligt medverka för befrämjande av en god ocli
snabb behandling av patentärendena.
I ärendets handläggande hava, förutom
generaldirektören såsom föredragande, deltagit- byråcheferna A.
Kuylenstjerna, K. P. Dahlström, C. Landin och E. A.
Berg samt t. f. byråcheferna W. Bergenstråhle och
E. Påhlson.
Christer Berchs resa genom Roslags bergslager år 1753.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Ar 1753 företog sedermera professorn vid
Uppsala universitet Christer Berch en resa genom Roslags
bergslager. Den skildring, som han ger av resan
finnes förvarad i manuskript i K. biblioteket. Den torde
aldrig ha varit till trycket befordrad. Berch, son till
professorn Anders Berch, vilken han efterträdde år
1775, var då en helt ung man, juris studiosus.
Beskrivningen, som omfattar 170 väl skrivna sidor samt
några teckningar i slutet, är tillägnad excellensen
Claes Ekeblad. ,Vi återge:
Den 28 juni.
Lärdomsövningar vid Uppsala akademi hade nu
hela terminen sysselsatt mina tankar, då jag, lockad
av såväl sommarens stora nöjen, som ock av den stora
nytta, vilken av fäderneslandets känning kan hämtas,
fick tillstånd av min kära fader, att med mina bröder
anställa en resa till Roslags bergslager. Vi skyndade
oss nu på vägen och passerade den 28 juni
förmiddagen Svartbäckstullen ut.
Några stenkast vid pass norr utom staden, råkade
vi en vidlyftig mark. Uppsalatäkten kallad, vilken
tjänar till betesmark, men till dens föga båtnad, som
släpper sin boskap dit, ty först växer där minst av
gräs och mest av enbuskar och tuvor, på vilka växte
ymnigt med renmossa, så att där sannerligen skulle
vara ett fördelaktigare ställe för renar än för annan
boskap. Det är skada, att en så stor rymd, som stiger
till över 5- à 6 000 tunnland, icke varder uppodlad
till äng, som omkring Uppsala visserligen skulle vara
det angelägnaste. Största svårigheten skulle väl vara
att få stängsel på en så skoglös och därjämte stenlös
ort, som dock tyckes kunna hjälpas, om innebyggarna
hade förmåga att plantera korgpil till stängsel.
Hela vägen till Wiggelsta, som är ett rusthåll,
vilket domkyrkokaplanen herr magister Hallenius i
Uppsala äger, var allenast berg,- backar samt torra
platser. Ingen skog syntes förrän vi kommo förbi
Lena kyrka. Vid samma kyrka fingo vi ock första
gången se prov av de alster, som framlidne
överintendenten, riddaren och ceremonimästaren herr baron
Hårleman så häftigt påyrkar: vi mena stenbroar över
diken på landsvägen, vilka, vi besågo med nöje. De
tycktes vara tämligen väl lagda, men då vi närmade
oss Wattholma mötte oss åter träboar, helt nyss lagda.
Viel alla byar vi foro förbi funno vi bonden vara
sysselsatt med att föra ut sin gödsel på åkren och den
med trädstocken nedköra.
Wattholma var det första bruk vi kommo till,
beläget två mil från Uppsala och två mil från
Dannemora. Detta frälsebruk, som är anlagt anno 1684
tillkommer hans exellens presidenten i Statskontoret
greve Bjelke. Här fanns en masugn nog förfallen,
så att han var omslagen med många järnband, men
ville ändock gärna luta. Herr Lars Salvius, som uti
sin beskrivning över Uppland säger, att detta bruk är
nu i gott stånd, lärer alltså hava varit mera lyckelig
att finna detta bruk vackert den tiden än vi.
Emellertid sågo vi en stångjärnshammare, vilken redan i dag
uppsmitt, emedan det var böndagsaftonen.
Blåsningen och smidet drives på valloniskt sätt. Stångjärnet
föres därifrån genom Uppsala till Flottsund och sedan
sjöledes till Stockholm. Smider 1 380 skepp, om året.
Litet malm, föga kol syntes. Uti samma ström ligga
ock flera verk, som höra dels greven och presidenten
till, dels ock K. akademien, nämligen såg- och
mjölkvarnar. Dessa ägare äro stundom oense om vattnet,
men en käck akademibonde, som där bor, förstår
konsten att icke låta borttaga brorsdelen.
Salstad, 1/4 mil från Wattholma, beläget vid en
sjö, som nu börjar att gro igen, tillhörer h. ex.
presidenten greve Bjelke. Vi funno honom uti hans
präktiga bibliotek, just det rum, som vi gärna åstundade
att se. Sedan vi således beskådat biblioteket, som han
årligen med åtskilliga penningar förökar och med
fullkomliga register håller i ordning, fingo vi den
äran att bese det övriga husets märkvärdigheter,
varibland först ridstallet var: varuti h. exc. faderns hästar
voro väl avmålade, var i sin krubba med vars och ens
namn utmärkt. Ibland dessa alla vara en, som ej
allenast till staturen och färgen var märkelig utan ock
till namnet. Han kallades nämligen Stenbocken.
Vidare besågo vi en hop vackra sadlar, svenska, turkiska
och polska. Vi gingo vidare till h. ex. rustkammare
och funno där alla väggar klädda med brukeliga gevär,
såväl efter gamla-, som nya sättet gjorda. Uti samma
rum var ävenledes det märkeliga svärdet, med vilket
fem riksens råd under konung Karl 9:es tid berättas
skola ha blivit halshuggna, nämligen Gustaf Banér,
Erik Sparre, Sten Banér, Thure Bjelke och
Hogen-skild Bjelke. Detta svärd skall en av de avlivade råds
änkefruar hava köpt av bödeln, och dess form liknar
alldeles de svärd, varmed exekutionerna skedde i gamla
tider. Ibland de pretieusa porträtt, som blevo oss viste
som original, var isynnerhet Gustaf den förstes
mormoder samt de fem omnämnda riksens råd. Sedan vi
nu genomgått alla de märkvärdigheter, som voro
belägna uti denna trädbyggnad, som kallades stallet,
begåvo vi oss med hans exel. och grevens tillåtelse upp
till slottet, som är byggt av sten och borggården allt
omkring stängd med järngaller. Mitt upp på själva
slottet satt det Bjelkeska och Hornska vapnet. Vi be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
